– Guldmedaljen är ett bevis på att jag har gjort jobbet bra. Mjölk är också en produkt att vara stolt över och den kan användas till mycket, säger Anders Wolf.
På gården finns 24 kor, 30 ungdjur, två islandshästar och några höns till husbehov.
För Anders Wolf föll sig yrkesvalet naturligt. Han är själv uppvuxen på en mjölkgård och blev själv mjölkbonde då han 1985 köpte Mörtetorp Gård. Det är främst Anders som sköter djuren, men han får hjälp av sambon Monika Karlsson och av dottern Jasmine Wolf som gått lantbruksgymnasium och har anställning på en större mjölkgård i trakten.
– Jag trivs att jobba ute i naturen och med djuren. Det är spännande att följa dem och se vilka kvigor och kor vi får fram. Numera är det min dotter som seminerar här på gården. Jag vill göra mitt bästa för konsumenterna och dessutom är jag själv storkonsument av mjölk, säger Anders Wolf.
För att lyckas med mjölk av högsta kvalité gäller det att få fram friska, välmående kor.
– Djuren ska ha bra omvårdnad och man måste hålla koll på dem. De mår bra av att vara ute mycket på sommaren. Fodret är också viktigt, likaså att man håller rent hos dem och ströare ordentligt, säger Anders Wolf.
I dag består många mjölkgårdar av hundratals kor, men inte på Mörtetorp Gård.
– Nej, det är mjölkproduktionen som är det stora här på gården och det går runt. Vi har en viss del skogsbruk också.
I skogarna i norra delen av Kinda, där Anders Wolf bor, är det djurgårdar som lämpar sig bäst. För honom är det viktigt att producera livsmedel där förutsättningarna finns. Med svensk mjölk kommer många fördelar, påpekar han:
– Vi ligger långt fram vad gäller djurhälsa och djurvälfärd, har hårda kontroller och använder minimalt med antibiotika. Det borde vara självklart att välja svensk mjölk och svenskt kött. Då får man också öppna landskap och en levande landsbygd.
Själv tänker Anders Wolf jobba på ett tag till, även om han ser ett hot för att fortsätta:
– Det största problemet och samtidigt hotet mot om man ska fortsätta är de mängder av hjort och vildsvin som vi har här. Hjorten äter det vi sår på åkrarna och vildsvinen bökar upp åkrarna. Med samtidigt sporrar det mig att fortsätta då det finns intresse även i nästa generation.
