Vi träffar Miljöpartisten Akko Karlsson över en lunch i centrala Västervik. Det senaste året har hon trappat ner de politiska engagemangen och återgått till jobbet som verksamhetschef på Västerviks teater och konferens, en del av Västerviks Bostads AB.
– Ja, jag har downsizat och släppt alla regionala uppdrag. Men jag sitter kvar som ledamot i kommunfullmäktige och har uppdrag i den politiska ledningsgruppen i Västerviks kommun där vi är två från vardera av partierna MP, C, och S. Jag sitter även som vice ordförande i miljö- och byggnadsnämnden och har bland annat fått fortsatt förtroende i Södra Östersjöns vattendelegation tre år till.
Akko Karlsson har starka band till sin hembygd Lofta. Hon bor kvar i huset från 1860 där hon växte upp. Ett hus som numera är uppgraderat med bergvärme och solceller. För Akko är hemmet en plats för mänskliga möten och goda samtal.
– Jag har aktivt valt att bo kvar på landet, trivs otroligt bra och är tillfreds.
Hon berättar om närhet till sjö, hav och skog. Det sköna och avkopplande med att plocka svamp och bär. Den stora trädgården är en annan livsnerv med grönsaker, rosor, biodling, höns och katter.
– Det är livet på landet, vet du.
Odling är ett intresse som funnit med sedan ungdomen.
– Jag är en ohämmad trädgårdsfantast. På gymnasiet gick jag trädgårdslinjen på Valstadskolan (nuvarande Gamlebygymnasiet reds. anm.).
Vad odlar du?– Jag har två ben. Å ena sidan är det sådant som vi äter. Då gärna genbakssorter, alltså bevarat utsäde från förr. Det andra är odling för lust och glädje. Jag samlar på gamla kulturväxter och har många olika sorters rosor.
Om uppväxten berättar Akko att det var hennes mamma, som arbetade inom vården, som tog det stora ansvaret för familjen.
– Det var morsan som fostrade mig och min storasyster. Farsan som var byggnadsingenjör var ute och reste mycket. När jag var runt fem år separerade de. Men det var väldigt odramatiskt. Nu så här i efterhand kan jag se att morsan var vardagshjälten och farsan stod det roliga. Han tog oss med på mängder av aktiviteter. Han lärde oss barn att det inte finns några konstiga frågor. Frågar man inte, får man inte svar. Det värsta du kan få är ett nej.
Skolgången i Lofta låg- och mellanstadium minns Akko som trygg och lärorik.
– Det var mycket utepedagogik, fast det inte var uppfunnet som begrepp då. Som elev var jag ganska vetgirig och tystlåten, fast jag gillade att spexa. I klassen var det fin samvaro.
Högstadiet på Åbyskolan i Gamleby, däremot, var mer av en transportsträcka.
– Jag ville gå på trädgårdslinjen, så det var tre år att harva igenom. Men det var på högstadiet som jag blev föreningsaktiv i Greenpece och Djurens rätt, eller Nordiska samfundet för plågsamma djurförsök, som det hette på den tiden. Sedan kom miljöengagemanget i och med Tjernobyl 1986.
Hur kommer det sig att du heter Akko egentligen?– Jag är faktiskt den enda personen i Sverige med Akko som tilltalsnamn. Acko Ankarberg, KD:s politiska sekreterare, kallas Acko. Det har blivit förväxlingar. Ett år trodde Almedalen att de bokat Acko, men så kom jag istället, haha.
– Som barn kunde jag inte säga Anna-Karin. Det blev Akko och det följde med till skolan. Någon gång i tonåren började jag få pensionsavier från en namne som bodde i Lofta och hon fick mina studiebidrag. Då bestämde jag mig för att registrera mig som Akko. Jag reagerade ju inte ens om någon ropade Anna-Karin. Fördelen är att man blir ihågkommen med ett ovanligt namn.
Hur har du förändrats under dina år som politiker?– Man har ju lärt sig så oerhört mycket. Jag brukar säga att vara politiskt aktiv på lokal, regional och nationell nivå är som att gå på universitet med fantastiska föreläsningar och tillgång till kunskap.
Har du blivit tuffare?– Ja, men också ödmjuk för de politiska processerna.
Hur reagerar du på näthat?– Det är så sorgligt, att vissa tar sig den friheten att vräka ur sig sådana okväden, man blir nästan ledsen å deras vägnar. Att människan kan bete sig så illa. Själv har jag tydligen varit med på en dödslista för varghatare. I partiet har vi en särskild ordning för näthat. Vi blockar och polisanmäler om personerna inte svarar på rättelse.
Det var 2007 som Akko Karlsson fick uppdrag som vice ordförande i Regionförbundet i Kalmar län. Hon blev även nominerad och tackade ja till en plats i Miljöpartiets partistyrelse på riksnivå. I Västerviks kommun hade hon sedan 1998 suttit i som ledamot i kommunfullmäktige och miljö- och byggnadsnämnden. Vattenfrågor ligger varmt om Akko Karlssons hjärta och det dröjde inte länge förrän hon fanns med i olika internationella samarbeten kring Östersjön. De tre följande mandatperioderna arbetade Akko Karlsson med politiken som huvudsyssla.
– Jag fortsatte med mina lokala engagemang och hade alltså politiska uppdrag lokalt, regionalt och nationellt. Jag gjorde ett aktivt val och tog tjänstledigt eftersom jag hade en chefsroll på Bostadsbolaget.
Alldeles nyligen fick du ett helt nytt uppdrag, berätta?– Ja, jag har fått ett förordnande och blivit utsedd i expertkommittén för lokala åtgärdsprogram mot övergödning av Östersjön. Det är ett regeringsuppdrag, där man tittar på lokala koncept mot övergödning. Västerviks kommun har levererat väldigt mycket underlag i det utredningsdirektivet, jag är jättestolt över det. Så vi kommer att ses ett par gånger under 2019 och ska leverera ett kommittéförslag till riksdagen under 2020.
Vad gör du om fem år?– Jag ser fram emot att spela roll lokalt. Det finns en charm i att jobba kommunpolitiskt, du möter folk på gatan och får inspel om vardagsproblem. Det är en snabbare reaktionstid i beslutsprocesserna. Som jag gillar med den lokala nivån. Sen är man ju i själ och hjärta en världsmedborgare.
