När vi träffar Malin Nordlund, ny ordförande i Gunnebo musikkår, på ett fik i Västervik har hon med sig sin klarinett, notblad med klämma och kårens skärmmössa. Tre saker som berättar lite grand om livet i en orkester.
– Jag tycker att musikkåren är en väldigt viktig kulturinstitution som är värd att bevara och jag är beredd att engagera mig. Min nisch blir specifikt blåsmusiken – i den traditionella kåren, säger hon.
Malin Nordlund fascineras av musikkårernas historia. Vad skulle första maj och sjätte juni vara om inte musikkårerna fanns undrar hon.
– Alla bruksorter hade sin kår och alla barn till föräldrar som arbetade vid bruket blev tilldelade ett instrument från 12- till 13-årsåldern. Bruksmusiken hade sin speciella plats och betydelse i samhällena.
I dag är det annorlunda och inte lika självklart att börja spela blåsinstrument för att sedan gå med i en kår.
– Jag skulle inte säga att det är kris i Gunnebo musikkår i dag. Vi har 43 medlemmar, men åldersstrukturen talar sitt tydliga språk och om kåren ska finnas kvar om 20 år behövs nya unga krafter. Vår viktigaste uppgift är att få unga att välja orkesterlivet och det är vad jag kommer att satsa på.
Dels handlar det om att ha ett nära samarbete med Kulturskolan i Västervik och dels ett vidare arbete. Gunnebo musikkår är till exempel med och stöttar unga musiker i Hultsfreds Sommarorkester.
– Det är viktigt att finnas med, knyta kontakter och prata med ungdomarna.
Ett annat engagemang är projektet LUBO (Länsungdomsblåsorkestern) som drivs av RUM (Riksförbundet unga musikanter) och länets kulturskolor. Projektet är årligen återkommande och pågår mellan september och mars.
– Vi hade avslutningskonsert nyligen, på Forum i Oskarshamn, med 107 musiker, varav 22 ungdomar från Västervik.
Men varför gå med i en orkester egentligen?– Det är en väldigt bra gemenskap. Vi ser hur unga växer både musikaliskt och socialt. Här umgås vi över generationsgränserna. Det är inte indelat i ålder eller kön, som i idrott till exempel.
En annan aspekt som Malin framhåller är glädje och avkoppling.
– När jag har spelat blir jag alltid avslappnad, glad och fylld av energi. Det är välgörande för mig. Vi gläder andra också, folk blir glada av att höra oss spela.
Båda Malins barn spelar instrument, sonen trumpet och dottern cello.
– Ett tips till föräldrar kan vara att inte fråga om de vill spela något instrument utan vilket vill de spela. Det funkade på mina barn.
Malin Nordlund växte upp i Verkbäck och själv började hon spela klarinett i 10-årsåldern.
– Det blev klarinett för att en kompis spelade det och jag tyckte det lät fint och när jag var 13 år var nästa steg i musikutvecklingen att spela i kåren. Jag hade slutat spela om jag inte hade kommit in i orkestern.
År 2005 valdes hon in som vice ordförande i Gunnebo Musikkår. Därmed blev hon den första kvinnan i styrelsens historia. För närvarande är de två och i år träder, som sagt, Malin fram som föreningens ordförande.
– Jag är otroligt tacksam för att Per-Ola Ålstam, som varit ordförande i 40 år, blir kvar som vice ordförande. Det är mycket att lära sig.
Berätta om ett oförglömligt ögonblick som du har varit med om i Gunnebo musikkår.– Det är faktiskt två stycken. Vi blev anlitade av Gunnebokoncernen och fick spela på Åby trav i Göteborg vid en stor internationell tävling. En jättepublik på 20 000, vi marscherade in och spelade alla deltagande länders nationalsånger. Så häftigt. Det pågick från 1997 och några år framåt.
– Den andra upplevelsen var 1992 i Langesund, Norge, på 17:e maj. Vi marscherade med mängder av andra kårer. Det var både mäktigt och otroligt kul.
I en symfonisk blåsorkester, som Gunnebo musikkår är, spelas det klarinett, basklarinett, tvärflöjt, olika sorters saxofoner, olika sorters horn, eufonium, trombon, trumpet, kornett, bastuba och olika sorters slagverk.
– Slagverkare kan vi nästan ta in hur många som helst. Jag har stora förhoppningar på att de som spelar trummor på Kulturskolan ska komma och testa och gilla att spela med oss.
När kåren är ute på spelningar är det uniform som gäller. Inte bara en, utan två.
– Vi har en paraduniform som vi sedan några år har kompletterat med en kostym. Paraduniformen använder vi när vi marscherar vid till exempel första maj och på nationaldagen.
