Inför första mötet i playoff 2 hade Vimmerby ett kraftigt mentalt övertag, då laget vunnit samtliga fyra matcher den här säsongen. Om det spelade någon roll nu? Nej, till en början. Ja, förmodligen, när allt skulle avgöras i slutet.
Alla väntade sig en massiv press av hemmalaget inledningsvis. Den uteblev. VH, stärkt av nervpärsen och segern mot Enköping, stod upp bra och var stundtals det bättre laget i den första perioden.
Vimmerby var också närmast att göra det första målet, men Sebastian Kauppilas skott träffade ribban. Den första perioden var jämn – och förblev mållös. Troja hade också ett skott i ribban. Båda målvakterna, Wictor Ragnewall i Troja och Tomas Rydén i VH, gav ett mycket stablit och säkert intryck.
Vimmerby fick ett gyllene läge att spräcka målnollan i slutet av perioden, då Jonatan Nielsen fick fyra minuter på botbänken. Men, nä... det var inte ens nära. VH:s powerplay var undermåligt.
I mittperioden kom Troja ut starkt och tog omedelbart tag i taktpinnen – och den matchbilden höll i sig perioden ut. Troja hade ett kraftigt spelövertag och Vimmerby hade svårt att komma ut ur försvarszon. De gånger VH skapade något av värde offensivt, var lätträknade.
Länge såg det ändå ut som att även den andra perioden skulle förbli mållös. Men icke. I den 37:e matchminuten kom 1–0. Hampus Andréen styrde vackert in pucken i mål på volley. Tomas Rydén var helt chanslös.
Målet var fullt välförtjänt, trots att Vimmerby stred tappert i defensiven.
– Jag tycker ändå att vi försvarade oss väldigt bra när vi hamnade i hårt tryck. Rydén gjorde några riktigt vassa räddningar, säger VH-tränaren Phil Horsky.
Frågan var om Vimmerby skulle orka vända mot ett spelmässigt bättre Troja?
Nja, det såg ut inte som så till en början. De rödvita spelade säkert och hade till synes bra kontroll.
Men så kom kvitteringen, från i princip ingenstans. Sebastian Åkesson fick en puck till skänks av en Trojaspelare vid offensiv blå. Åkesson la in pucken mot mål, där Måns Carlsson snyggt styrde in 1–1. Tid: 48 minuter. Med tanke på tidigare möten lagen emellan, kändes det i det läget som fördel Vimmerby.
Och jodå. 2–1 kom också – till VH. Målet kom i powerplay. Detta efter att Anton Johansson fått matchstraff efter en vårdslös tackling vid sargen på Oscar Gustavsson. Den här gången utnyttjade Vimmerby det numerära överläget. Passande nog var det comebackande kaptenen Jakob Karlsson som nätade. Nog för att det var en aning turligt, men vad spelade det för roll? Hans skott tog på en Trojaspelares skridsko och ställde Ragnewall utan chans.
De sista minuterna blev en enda stor press från hemmalaget i jakten på ett 2–2-mål. Troja försökte allt i sin makt. Pucken studsade på mållinjen ett par gånger, inte minst när VH hade en man mindre på isen. Troja chansade också på att plocka ut sin målvakt och trycket bara tilltog. VH – och målvakten Tomas Rydén – stod pall för precis allt. Det ska också sägas att VH var nära att göra ett tredje mål i matchen, men skotten från egen zon på Trojas övergivna mål, gick strax utanför. Det gjorde ingenting. Vimmerby vann den här rafflande och dramatiska matchen.
– Tredje perioden var en attitydsperiod. Vi hade bra driv på kassen och spelade slutspelshockey. Och vilket boxplay vi hade. Det kändes som att vi hade fem målvakter, säger Horsky och pustar ut efter segern.
Nu väntar retur i Vimmerby på fredag.
