Med en månad kvar till 100-årsfirandet i Vimmerbyparken börjar programmet ta form.
– Inte spikat, men vi har tänkt att bjuda på nordiska kakor, ha folkdansuppvisning, visa bildspel från våra vänortsresor i Norden och, inte minst viktigt, prata om varför vi firar och hur och varför Föreningen Norden bildades i Vimmerby. Representanter från kommunen kommer att delta på olika sätt och firandet är öppet för vem som helst, säger ordförande Ann-Britt Frost.
Tillsammans med Bengt och Astrid Johansson, eldsjälar föreningen och drivande i det nordiska utbytet, hoppas hon att firandet av Föreningen Norden 100 år ska ge fler medlemmar.
– Vi har, som många andra, tufft att få nya medlemmar men vi är trots allt ett drygt 60-tal och vi har tre medlemsskolor. Några yngre, i 40-50-årsåldern, har tillkommit under senare år. Vem som helst kan komma på firandet den 23 mars och vi ser det lite som en medlemsvärvning, en chans att visa vilka vi är.
Svenska Föreningen Norden föddes 1919, året efter att första världskriget tagit slut. Så här skrevs om föreningen i dess begynnelse: ”Samtliga föreningar hava, enligt första paragrafen i sina stadgar, till syfte att söka fördjupa känslan av samhörighet de nordiska länderna emellan, att utveckla deras ekonomiska och kulturella förbindelser och att överhuvudtaget främja det inbördes samarbetet mellan nordens folk” (Waldemar Langlet). På många platser var det hårt krigsdrabbade Finland och barnförflyttningen av krigsbarn under 1940-talet som väckte engagemang på lokal nivå. Så också i Vimmerby. 1943 blev Astrid Lindgrens bror, Gunnar Ericsson på Näs, ordförande i den nya Föreningen Norden Vimmerby, en post han hade fram till 1960.
– Han var en ivrig förespråkare för nordiskt samarbete och en stor Finlandsvän. Tillsammans med Urho Kekkonen, som senare blev Finlands president, organiserade han hjälp från Sverige, där frivilliga från bland annat Vimmerby åkte till Finland för att hjälpa till att bärga skörden, när de flesta i arbetsför ålder var ute i kriget, säger Bengt Johansson.
Det förskonade Sverige hade möjligheter att hjälpa sina nordiska grannar under kriget. Men vilken roll spelar Föreningen Norden i dag?
– Utbytet är viktigt. Vi svenskar har en tendens att vara lite ointresserade av de andra nordiska länderna och det är synd, det finns otroligt mycket att vinna på att ta del av varandras kultur och sätt att leva. Vi är lika, men det finns också det som skiljer, säger Astrid Johansson, som tillsammans med sin man varit på otaliga vänortsutbyten sedan de gick med i föreningen för mer än 40 år sedan.
Senast Vimmerby stod som värd för vänortsutbyte med gäster från Kauhava, Skaerbaek, Rygge och Thorlakshöfn var 2015. I sommar är det Rygge som står för värdskapet.
– Vi kommer nära varandra och de flesta väljer att bo hemma hos värdfamiljer. Många får vänner för livet. Dessutom får man en spännande inblick i respektive kommun och hur man tacklat olika saker inom exempelvis idrottsliv, skola och äldreomsorg.
Hur går det med språket, då?– De flesta av oss klarar norska och danska utan problem, men finska och isländska är värre. Då får man ta till engelska.
Ann-Britt Frost säger att den 23 mars är ett bra tillfälle att visa vad föreningen står för.
– Den nordiska modellen med vänskap, gemenskap och öppenhet ska vi vara rädda om.
