Fredagskväll och grannmys hemma hos Therese Kjellman och David Jonsson Roth i Hemgården, Locknevi. Barnen Stella, två och ett halvt och Elliot, snart ett, får kompisar att busa med när Marie och Henrik Alsér dyker upp med Bo, fyra år och Linda och Ulf Carling med ett och ett halvt år gamle Vilhelm.
– Det känns som vi känt varandra länge, men det har vi ju inte, säger Therese Kjellman, som inte har någon anknytning till Locknevi.
Hon är från Malmö och träffade David från Västervik.
– Jag flyttade från Skåne till Västervik 2014. Efter att ha renoverat två lägenheter började vi leta hus på landet och hittade drömhuset här. Och nu har mamma också flyttat till Locknevi, från Malmö.
För mindre än två veckor sedan blev Therese inbjuden till planeringsmöte med utvecklingsgruppen Framåtblick Locknevi. Ett bra sätt att lära känna andra Locknevibor – på mötet fanns också Marie Alsér och Linda Carling, som blivit bekanta så sent som i december.
– Det visade sig att vi hade mycket gemensamt. Vi har bott i Göteborg ett antal år med våra familjer, både Henrik och Ulf är i musikbranschen, vi delar intressen och värderingar. Jag och Henrik hade tittat på det hus som Therese och David senare köpte. Att flyttlasset gått nästan samtidigt för alla tre och vi bodde så nära utan att känna till varandra är ju lite märkligt, säger Marie.
Att bo i en socken med omkring 500 invånare är ingen alla-känner-alla-garanti. Locknevi är stort till yta och i avstånd mellan husen. Och det är inte alldeles självklart att knacka på som nyinflyttad.
– Hos de flesta finns nog en spärr, man tar inte kontakt, eller ber om hjälp, om det inte finns någon särskild anledning eller man är nära bekanta, säger Linda Carling, som lämnade Göteborg för att bosätta sig i ett hus på släktgården Toverum och för att få chansen att ägna sig åt trädgård både på fritiden och yrkesmässigt.
För Marie och Henrik Alsér, uppvuxna i Vimmerby och Locknevi, var det bokstavligen att komma hem. Nu bygger de nytt hus på tomt de köpte strax efter att Henrik svarat "aldrig i livet" på frågan om han kunde tänka sig att flytta tillbaka till Vimmerby.
– Vi hade börjat snegla på Stockholm, men vände snabbt från ”aldrig” till ”absolut”. Näst efter vår son är beslutet att flytta tillbaka, med närheten till sjö, natur och våra familjer, det bästa vi gjort. Vi fyller på energi här.
Nästa möte den 12 mars i Framåtblick Locknevi blir lära-känna-mingel, där Linda, Marie och Therese berättar varför de flyttat till Locknevi och hur gemenskapen kan stärkas i bygden.
– En ort utvecklas av att människor känner gemenskap. Det handlar egentligen bara om att få ett ansikte på sina grannar, träffas över generationsgränserna. Man kan få vänner oavsett ålder, eller bara skapa nätverk. Kanske hittar man en ny kattvakt eller något att ta en promenad med. Vi har redan planerat en skogsdag i maj för alla åldrar och en grillkväll vid Anen i sommar.
Att de tidigare inte kände till varandra kan förstås ses som ett tecken på att huvudpunkten på nästa möte i utvecklingsgruppen är angelägen.
– Alla kan komma och på sikt hoppas jag att fler vågar köpa ett hus i Locknevi eller som vi, rentav bygga nytt. Man brinner ju för att levandegöra landsbygden, säger Marie.
