Utsatta hamnar i kläm

De föreslagna ändringarna i LSS väcker oro hos assistansanordnarna och under 2018 hölls flera demonstrationer till protest, bland annat på 1 maj i Stockholm (bilden).

De föreslagna ändringarna i LSS väcker oro hos assistansanordnarna och under 2018 hölls flera demonstrationer till protest, bland annat på 1 maj i Stockholm (bilden).

Foto: Janerik Henriksson/TT

Debatt2019-01-02 04:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Den 10 januari 2019 överlämnar utredaren Gunilla Malmborg sitt slutbetänkande från LSS-utredningen till regeringen. Det är en utredning som kritiserats från olika håll. Den har kantats av byte av utredare till förändrade direktiv. Under tidens gång har även utredningsuppdraget förlängts och skarpa förslag har läckt ut vilka skapat oro hos assistansberättigade och hos oss anordnare.

Direktiven från den förra barn- och äldreministern Åsa Regner (S) var tydliga. Totalkostnaden för LSS och personlig assistans skulle minska, nästan till vilket pris som helst. Motståndet fick dock ministern att backa och besparingsuppdraget mildrades. Dessvärre hade utredaren redan hunnit jobba igenom flera konkreta besparingsförslag som också sannolikt blir utredningens slutgiltiga förslag. Om LSS-utredningen får politiskt gehör blir detta den största negativa förändringen för personer med funktionsnedsättning sedan LSS-reformens införande 1994.

Utredningen är tydlig med att deras förslag kommer leda till försämrad valfrihet och en återkommunalisering av idag fungerande assistansverksamheter. Orsaken är bland annat att personlig assistans för barn under 16 år avses tas bort för att ersättas med andra insatser. Vidare uppskattar utredaren att förslagen kommer innebära att cirka 15 000 – 20 000 personliga assistenter tvingas sägas upp samt att antalet privata assistansanordnare sannolikt minskar med 20 – 25 procent.

I Kalmar län påverkas cirka 360 personer som uppbär ersättning från Försäkringskassan. Sett över hela landet har nära 7 av 10 assistansberättigade och ungefär lika många personliga assistenter valt en privat anordnare framför kommunen. Orsaken är enkel. Möjligheten till medbestämmande för den enskilde, personlig utveckling och en högre trivsel på jobbet anges ofta som skäl.

Den egna assistansen som kommunerna själva utför gräver i regel stora hål i den kommunala ekonomin. Landets kommuner gör förlust med över 1,5 miljarder kronor årligen för att utföra personlig assistans. Detta samtidigt som beräkningar visar att privata assistansanordnare sparar drygt två miljarder skattekronor varje år genom att vara mer effektiva och kostnadsmedvetna.

Ett ökat ansvar för landets kommuner som LSS-utredningen föreslår kommer sannolikt leda till ännu kärvare ekonomi för kommunerna och ökad totalkostnad för reformen. Istället för kortsiktiga nedskärningsförslag där staten ska spara pengar på bekostnad av såväl kommuner som enskilda familjer, måste riksdagen på allvar ta itu med de verkliga problem som finns. Om de förslag som läckt ut från LSS-utredningen blir verklighet, kommer sannolikt hela assistansbranschen målas om och utsatta människor riskerar att komma i kläm. Det är en utveckling som vi assistansanordnare aldrig kan acceptera.