En hyllning till er givmilda

Julafton. Ungarna vaknar tidigare än någonsin. De är uppe innan de ens har somnat, känns det som. Typ som att tiden gått baklänges på något sätt.

Foto:

Krönika2018-12-24 09:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I skrivande stund är det några dagar kvar till jul, men jag vet ungefär hur det kommer att bli. När börjar Kalle Anka? När får vi julklappar? När kommer farmor? Kommer det snöa idag? Kommer tomten? När kommer han tror du? Har han skägg då? När får vi godis? Varför ser du så trött ut, pappa? Alla småbarnsföräldrar nickar instämmande nu. Om de orkar läsa det här över huvud taget.

Med risk för att låta som en gammal reklamjingel på radio så är ju julen givmildhetens tid. Och precis i denna stund, yrvaken och fullkomligt bombarderad av frågor om ditten och datten så brukar jag ändå tänka på den givmildhet som finns runt omkring oss hela tiden.

Om man lyfter blicken så ser man givmildhet överallt. Härom veckan såg jag en egenannons på Facebook som en ung västerviksmamma och hennes familj skrivit. Istället för att sälja barnkläder och leksaker som deras barn vuxit ur och tröttnat på ville de skänka allt till familjer som har det tufft ekonomiskt och som de i sin tur kan ge till sina barn. Så enkelt, så självklart, så otroligt stort.

När jag läst kvinnans inlägg så surfade jag runt en stund i olika säljgrupper och hittade genast flera Västerviksbor som skrivit samma typ av inlägg som den unga mamman. ”Behöver ni julklappar till era barn eller känner ni någon familj som inte har råd? Hör av er till mig, jag har massor med grejer som vi gärna skänker bort!”, skriver en man i ett av inläggen. ”Hej där ute! Känner ni någon familj som inte har råd med julklappar? Skriv till mig i så fall. Vi är ett gäng som ska skänka massa fina grejer!”, skriver en annan.

Man blir ju helt varm i kroppen. Det är så lätt att bli bländad av allt elände i världen, i Sverige, i Västervik. Men tänk så mycket godhet det också finns. Den kanske inte alltid hörs eller syns mest. Man kanske måste fokusera lite för att se den. Men den finns överallt. Jag träffar ofta människor som är engagerade i olika hjälporganisationer. Och jag tänker ibland på eldsjälarna i dessa organisationer som nästan viger hela sina liv åt att hjälpa andra. Jag tänker på medlemmarna i Lions med sina insamlingar och arrangemang där vinsterna går till välgörenhet, jag tänker på de där damerna på Marieborgskyrkan som sitter och slår in paket som folk har skänkt, jag tänker på Rotary, jag tänker på Rädda Barnen, och alla de andra organisationerna vars överlevnad består av dessa otroliga eldsjälar. Jag tänker på er som skänker grejer på Facebook. Jag berättar om er för mina barn. Ni inspirerar mig och min familj att också hjälpa andra. Jag skulle vilja ta tillfället i akt att särskilt önska just er en god jul. Så god jul och gott nytt år på er! Ni fina människor. Jag hoppas också att ni får en stund av lugn och ro en dag som denna. Att ni också blir lite omhändertagna. Hur det än blir med den saken så ska ni veta att jag och många med mig känner en sådan otrolig tacksamhet över att ni finns.