Han lärde personalen att inte använda våld

13 månader tillbringade Jakob Andersson som rådgivare i ett somalisk piratfängelse. Nu har han varit hemma i några månader, med många intryck och minnen i bagaget.

Jakob Andersson var 13 månader i det somaliska piratfängelset på ett FN-uppdrag.

Jakob Andersson var 13 månader i det somaliska piratfängelset på ett FN-uppdrag.

Foto: Privat

Västervik2018-09-30 08:30

För många kan ett fängelse fullt av närmare 400 somaliska pirater och medlemmar i terrororganisationer låta som en mardröm. Men riktigt så resonerar inte Jakob Andersson. Han ser det i stället som en rejäl utmaning.

Till vardags arbetar han som vakthavande befäl på anstalten Västervik Norra. I maj i år kom han tillbaka från ett 13 månader långt uppdrag som säkerhetsrådgivare till somaliska kriminalvården vid ett högsäkerhetsfängelse i Garowe. Han åkte på uppdrag av svenska UD och FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå, UNODC.

Jakob Andersson har erfarenhet av att utbilda kriminalvårdens personal och tillsammans med en kollega från Malmö handplockades han för uppgiften och tackade ja.

– Förut fängslades varje pirat i det land vars styrkor tillfångatagit dem. Men det fungerade dåligt. Fängelset ligger mitt i öknen, fyra och en halv kilometer från närmaste ort. Det är byggt av norrmän och de hade ansvaret men lämnade allt under 2016.

– De hade svårt att samarbeta med ledningen, det hade låst sig. Tanken var att vi skulle ta över som mentorer och fortsätta säkerhetsarbetet i fängelset.

– Vi insåg att norrmännen pekade med hela handen och sade åt ledningen vad de skulle göra. Det fungerade inte alls. Chefen heter General Ali Nur och är 78 år, vi lyssnade på honom med en ödmjuk inställning och vann sakta förtroende. Något annat hade inte fungerat, det märkte vi snabbt.

Garowe är huvudstad i den självstyrande regionen Puntland. Som på många andra platser i Somalia är korruptionen utbredd och stadsapparaten fungerar dåligt. Pirater och terrororganisationer är vanligt förekommande.

– Många av de intagna är pirater och medlemmar i Al Shabaab och andra terrororganisationer. De flesta sitter på livstid.

Jakob och kollegan bodde på ett FN-boende en bit från fängelset, tillsammans med andra FN-anställda.

– Där var det riktigt bra men så fort vi skulle röra oss utanför boendet hade vi beväpnad eskort och åkte i en pansarförstärkt bil. Risken var stor för kidnappningar, vi var i princip rullande dollartecken för terrororganisationer. Det finns 52 olika beväpnade fraktioner i området.

Att vara säkerhetskonsult kan handla om många saker, konstaterar Jakob.

– En sak vi såg till att göra var att få ut alla vapen från fängelset. Många "lösningar" på uppkomna situationer var att skjuta de som bråkade, exempelvis. Men att ha vapen inne på anstalter är ju inte så klokt, inte heller att skjuta intagna. Vi lärde personalen att hantera situationer utan våld.

Ett problem var också att huvudgrinden stod öppen.

– Lösningen om någon försökte fly var att skjuta dem i ryggen när de sprang. Vi fick dem att låsa grinden.

Han pratar också om ett annat slags arbete.

– Vi försökte förbättra överhuvudtaget. Om frustrationen är stor bland de intagna blir det farligare. De bor tio personer i samma cell. Vi såg till att de hade arbete och något att göra på fritiden. Sysslolösheten är en grogrund för konflikter.

– Vi ordnade med fotbollsträningar, det var mycket uppskattat. Vi ordnade också med läkare och sjukvård inne på anstalten.

Hygien och odling var två andra saker man försökte förbättra. De intagna får två portioner ris om dagen, ibland kokt med lite ben och kött för protein.

– Den spade som man rörde om de intagnas ris med kunde också användas för att gräva i jorden med. Vi köpte helt enkelt in fler spadar. Ibland behöver det inte var så svårt.

– Vi fick dem att odla chili och lök, vattnet räcker inte till något annat. Vi hade bra kontakt med Lantbruksuniversitetet och förbättrade bevattningen så att så lite vatten som möjligt skulle avdunsta i solen.

Det hände också att de anställda rymde från fängelset.

– Då måste man förstå att de anställda är ditskickade av sin klan för att tjäna pengar. Det är relativt sett välbetalt och man får sin lön, vilket inte alltid är fallet för statligt anställda. Sedan delas lönen bland klanens medlemmar. Vakterna jobbar 365 dagar om året, 12 timmar om dagen, sedan sover de på en madrass. Det är inget enkelt liv för dem heller.

Han säger att han nog inte åker till samma ställe igen, även om han tycker utlandstjänst är roligt och spännande.

– Jag har insett att vi hade tur många gånger. En gång small en bilbomb 100 meter bakom där vi just passerat. En annan gång undvek vi en väpnad strid bara på grund av att vår tolk ville åka en annan väg.

Att vara borta från hemmet i över ett år är heller inte det helt enkelt.

– Jag var hemma fyra gånger på den tiden, två veckor varje gång. Men man missar mycket som är svårt att ta ifatt, även socialt.

Även att mycket var tragiskt och hårt så är minnena från arbetet också ljusa.

– Jag har träffat många bra människor med humor och med stort hjärta. Många är gästfria och öppna, det är något jag också tar med mig.

Hygienen i köket lämnade övrigt att önska. Här kokar man ris till alla intagna. - Spadarna som man rörde med användes också till andra saker.
Hygienen i köket lämnade övrigt att önska. Här kokar man ris till alla intagna. - Spadarna som man rörde med användes också till andra saker.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!