Förra veckan fick en minst sagt dramatisk start för Carola. Vid tretiden på morgonen vaknade hon och när hon skulle ut med sina hundar upptäckte hon att det var fullt pådrag i trädgården. Både polis och räddningstjänst var på plats. Och trägården på framsidan såg ut som ett slagfält.
– De höll på att avsluta och packa ihop, säger Carola Langseth, men ingen hade kommit på tanken att knacka på dörren och förklara vad som hänt. Jag fick gå ut och fråga dem för att få veta något.
Då fick hon besked, en bil hade kört av vägen och brakat rakt in i trägården och gjort ett hopp på 70 centimeter ner från vägen. Flera staket, i både järn och trä krossades, både elskåp och teleskåp mejades ner och hundgården krossades. Dessutom blev det strömlöst i hela byn under många timmar.
– Det var verkligen tur att hundarna var inne, säger Carola Langseth, annars hade det gått riktigt illa.
Bilen i fråga lyckades på något sätt ta sig upp på vägen igen, trots att den läckte både olja och kylvatten. Först två kilometer bort, mot Ryningsnäshållet hittades den svårt ramponerad.
Men det var när den första dramatiken lagt sig som problemen radade upp sig för Carola. Först ringde hon sitt försäkringsbolag för att se om det fanns hjälp att få därifrån. Och det skulle nog gå bra, var beskedet inledningsvis.
Men när försäkringstjänstemannen fick veta att bilen i fråga var både avställd och oförsäkrad blev det stopp och i stället hänvisades hon till Trafikförsäkringsföreningen, vars uppgift är att gå in när oförsäkrade bilar ställer till skador.
– Där var man heller inte särskilt intresserad att hjälpa till, säger Carola, som tycker att bemötandet där var dåligt.
– Då blev man plötsligt väldigt ensam... Med åldersavdrag och annat verkar det som om jag får stå för allt själv. Trots att det inte är mitt fel.
Men livet rullar på, det måste bli ordning på torpet, eller i alla fall tomten igen. Carola ringde en snickare som kunde kunna först om tre veckor. Men så länge går inte att vänta, tyckte hon och började röja upp i bråten.
– Det tog en hel dag bara att röja, säger hon, sedan byggde jag en provisorisk hundgård. Den ser ut som ett fängelse, men den fungerar.
