Nog har det varit ovanligt varmt i vattnet i Svartån. Men inte så varmt.
– Den röda kräftan sprattlade som de andra så det var bara färgen som var ovanlig, säger Paul Brobeck som har eget fiskevatten i Svartån utanför Linköping.
Kräftornas skal kan skifta en del i färg när de fångas. Precis som att skalens hårdhet kan variera – det vet alla som äter kräftor. Det beror på att de ömsar skal, och beroende på hur lång tid det gått sedan ömsningen kan färgen skifta från ljusare brungrått till helt svart.
Men den här kräftan är någonting annat.
Den är lysande röd-orange och ser väldigt aptitlig ut. När Paul släpper ut den ur sumpen backar den skyggt undan och börjar kravla mot bryggkanten, precis som sina mörkare kompisar.
Den verkar inte bli mobbad av de andra trots sitt avvikande utseende.
– Jag har googlat på fenomenet och hittat liknande exempel, så det är inte helt unikt, säger Paul.
Det är flera dagar sedan han gjorde den märkliga fångsten men han har inte haft hjärta att koka den utan låtit den simma i sumpen med de mer nyfångade djuren.
– Jag funderar på att släppa tillbaka den i ån. Någon annan kanske fiskar upp den, säger Paul.
Han har en teori om orsaken också.
– Det är troligen en pigmentförändring. Den här kräftan saknar det mörka pigmentet i skalet. Kvar finns det röda. menar han.
När man kokar en kräfta förstörs de mörka pigmenten.
Paul Brobeck har fler kräftfiskehistorier på lut. För ett tag sedan fick han upp en stor baddare, som trots sin storlek inte kunnat försvara sig utan förlorat båda sina klor. Man undrar hur kraftig den kräftans motståndare varit. Den klolösa storkräftan har vi ingen bild på.
Men den här gången rör det sig om en dokumenterat sann fiskehistoria.
