I sin bok "Den ojämnlika döden" pekar Jan Sundin bland annat på skillnaden mellan Ydre kommun då och nu: Asby år 1750 visar en befolkning där födelsetalen var högre än dödstalen. 2009 såg situationen lite annorlunda ut. "Dödligheten är låg i alla åldrar, men utflyttningen har grävt ett stort hål i de fertila åldrarna. Födelsetalen är låga och befolkningen åldras" skriver han.
Hur levde och dog man på 1700-talet? I Sverige började man tidigt att föra så kallade "sockentabeller". Staten kunde ligga på prästerna att lämna in dessa längder som statistik för varje år. Jan Sundin har använt sig av dessa uppgifter i boken "Den ojämlika döden".
– Dels innehåller de här tabellerna uppgifter om hur det såg ut åldersmässigt, och dels vad som hände med till exempel dödligheten varje år, säger Jan som i boken fokuserar just på dödlighet.
Östergötland är intressant i undersökningar om historisk dödlighet eftersom landskapet innehåller så många olika miljöer. Jan Sundin valde ut fem olika miljöer – bland dem Sund och Asby i Ydre kommun.
– Det var allmänt känt redan 1749 att städerna var farsoternas näste. På engelska kallas de "gateways to death", alltså portar till döden.
Jan ville undersöka hur de socknar han valt ut påverkades av sin naturgeografiska placering, och sitt avstånd till städer. Skogsbygderna Sund och Asby låg en bit från de mer trafikerade vägarna. På grund av detta var de mer förskonade från smittsamma sjukdomar än till exempel brukssocknarna kring Boxholm och skärgården i Sankt Anna och Gryt.
Boken skrev Jan Sundin under Covid-pandemin, och han kan dra många paralleller mellan den pandemin och farsoter som härjat under historien i Östergötland.
– Jag blev överraskad av de stora skillnaderna. Bland kvinnor födda på 1750-talet var hälften döda i 20-årssåldern i Gryt. I Ydre levde hälften av kvinnorna till dess de var 50 år. Det ser ungefär likadant ut över en period på hundra år, och då börjar man ju undra över orsaken.
Södra skogsbygden gynnades av att vara glest befolkad, med mindre byar. Det minskade exponeringen för smitta.
– Alternativa möjligheter att möta svåra tider bidrog sannolikt till att minska dödstalen. Förutom bränsle och byggnadsmaterial, erbjöd sjöarna fiske och skogen villebråd, säger Jan men tillägger:
– Det här var inga välfärdssamhällen på den tiden, direkt. Det fanns bara familjen och några släktingar och kanske några snälla grannar. Om det uppstod sjukdomar så kunde det uppstå panik och misstänksamhet.
I Ydre levde hälften av kvinnorna till dess de var 50 år i mitten av 1700-talet, men i Gryt var hälften av kvinnorna döda i 20-årssåldern redan, berättar Jan Sundin. Så det var stora skillnader beroende på var man bodde.
Den största orsaken till de höga dödstalen under den här tiden pekar på infektioner i luftvägarna, berättar Jan. Även om bröstsymtomen vållade färre dödsfall än i de andra socknarna så slog de hårdast mot äldre och andra svaga grupper.
– Vi är inte alla lika inför döden, avslutar Jan som satt och skrev på boken under Covid-pandemin.