Appar där man kan ”våga fråga anonymt” kan leda till kränkningar och utmaningsleken som påstås ha lett till att barn skadat sig själva och andra har lett till att skolor i flera kommuner gått ut med varningar till föräldrar. Däribland Vimmerby, där Vimarskolan tidigare i veckan informerade vårdnadshavarna om fenomenen, som nu sprids bland barn i Vimmerby.

Fredrik Wallén, kommunpolis i Stockholm, har i flera år jobbat mycket med unga och hot och trakasserier på nätet. Han tycker det är bra att vuxna är vaksamma och ser gärna att skola och föräldrar är delaktiga tillsammans.

– Livet på och utanför nätet hör ihop. Min grundregel är att alla måste förstå att det som inte är okej att säga eller göra i verkliga livet inte heller är det på nätet, det är inte alltid självklart för en generation som vuxit upp med sociala medier som en naturlig del av livet. Jag brukar ta exemplet att lika olagligt som det är för en 16-åring att hota en annan människa till livet i kön till McDonalds, lika olagligt är det att göra det på nätet.

Artikelbild

| Jonas Söderlund, kurator på Bris, tror mer på förtroendefulla relationer än förbud.

Helena Meyer, utbildare på Friends, tycker att man också måste vara försiktig och inte dela varningar i ren panik.

– Många av de här företeelserna fungerar som kedjebrev och spökhistorier gjorde även när vi var barn. De är till för att skrämma upp den som får det och få den personen att dela vidare. Tyvärr har det blivit så att det delats ogenomtänkta varningar med länkar till sidor som kanske inte är faktabaserade, och som skrämt upp ett stort antal föräldrar. Rädsla är inget man ska agera på, det blir sällan bra.

Hur ska skola och föräldrar agera när man märker att den här typen av appar eller utmaningar cirkulerar bland barnen?

– Ha en ständigt pågående dialog om nätet, prata om att det finns människor som vill skrämmas och säg att barnen ska berätta om de ser något otäckt så hanterar vi det tillsammans. Men jag tycker också det är viktigt att barn som aldrig hört talas om det här kanske inte heller behöver veta det, man gör barnen en otjänst med skrämmande detaljer om saker de inte kommit i kontakt med. Rädsla smittar.

Artikelbild

| Helena Meyer, utbildare på Friends.

Svarar nätmobbningen för en stor del av de trakasserier barn och unga utsätts för?

– Det skulle jag inte säga. Det vanligaste stället barn känner otrygghet på, åtminstone i skolan, är toaletterna och omklädningsrummet. Ibland kommer nätkräkningar högt, för det finns så klart skolor där man har mer problem. Man ska inte förringa problemen med nätet, men heller inte göra det större än vad det är.

Jonas Söderlund, kurator på Bris enhet för stöd online, kommer ofta i kontakt med barn som berättar att de stött på obehagliga saker på nätet, men inte vågar berätta för sina föräldrar.

– De tror att det ska få konsekvenser eller att mamma eller pappa ska ta mobilen. Vi måste tänka proaktivt och jag tror mycket på att uppmuntra barn till källkritik, till normkritik, inte ta skit från någon, lyssna på sin magkänsla – och när något känns läskigt veta att de alltid kan och ska säga till en vuxen. Vuxna behöver skaffa mer kunskap, även om det kan tyckas enklare att bara sno mobilen och stänga ner en app är det inte så man skapar förtroendefulla relationer.

Jonas Söderlund ger rådet att inte bara lyfta fram det dåliga som finns när man pratar digital vardag med sina barn.

– Det finns massor av bra saker på nätet, kompisar, kunskap, pepp och stöd. För de flesta barn är det en trygg plats för de är så smarta och bra på att navigera, bättre än vuxna. Det är ofta glappet som ställer till det.