Danska honungsrosen Aksel Olsen skickar moln av väldoft, som letar sig in på den glasade altanen hemma hos Martina Svärd i Tuna. I trädgården kacklar hönsen. Katt svassar runt i köksträdgård där morötterna fått vänta. De ligger kvar i fröpåsen, osådda.

Allt är precis som det ska. Lugnt och skönt. Martina Svärd låter vila och sänkta axlar gå före krav – i alla fall här i trädgården, där hon bestämmer takten.

– Jag har väl kommit så långt i livet att jag börjar släppa på det där med den yttre fasaden, jag kan ärligt säga att jag inte bryr mig om det kommer en frösådd planta på oväntade ställen, eller det växer lite ogräs här och där. Visst kan jag tänka att "den där planteringen runt brunnen måste jag ta tag i", men jag försöker verkligen se till att trädgården får bli en plats där jag bara tillåter mig att vara.

Artikelbild

| Vid trädgårdsgrinden slutar stressen och kraven för Martina Svärd.

Hon jobbar inom äldreomsorgen. Pluggar dessutom till specialistundersköterska inriktning demens och psykisk ohälsa på Nova i Oskarshamn.

– Det är stressigt många gånger och det är så oerhört skönt att komma hem och bara gå runt lite planlöst, titta vad som hänt sedan igår, dra ett ogräs, vattna med kannan, eller bara sätta sig ner och glo en stund. Men likaväl som jag tycker om att inte göra något alls kan jag ha världens arbetslust och ta en dag när jag röjer.

Det är det pockande, inbokade, schemalagda hon valt bort.

– Att vara här drar ner pulsen.

Artikelbild

| "Där ligger mina morötter, osådda. Men så kan det få vara".

Hon säger att hon är ostrukturerad samlare.

– Jag har sällan någon plan, men det tycker jag är ganska skönt. Det får bli lite som det blir. Jag har väldigt svårt att låta bli växter och var vi än är brukar jag komma hem med en planta, som jag inte alltid vet var jag vill ha. Och jag älskar gamla prylar, men jag gillar inte dyra saker. Det är kul att kunna se potentialen i något slitet, som den där silltunnan som stod nere i källaren när vi flyttade in, säger hon och pekar på inredningsdetalj som tar för sig och ger karaktär i uterummet.

Artikelbild

| Rosen Astrid Lindgren hälsar välkommen.

Samlargenen märks i trädgården. Här finns mängder av perenner, rosor och örter.

– Det är bra med trädgårdsvänner. Jag har fått mycket växter, vi delar och byter och jag är engagerad i en trädgårdsgrupp på Facebook – vi försöker ses fysiskt ibland också.

Artikelbild

| En flocknäva har klarat sig galant i kruka 4-5 år. Skiftningarna i bladen går igen i rosa hortensia och grusnejlika.

En dröm har hon, att använda en del av trädgården till självplock av bär och snittblommor.

– Det finns mycket självplock med jordgubbar och potatis. Men jag tänker mig bärbuskar och snittblommor. Tänk bara att kunna komma och plocka en bukett när man ska till kyrkogården, till exempel. Nån gång kanske det blir av.