För sex år sedan bytte Helen Fredriksson och Anders Gustafsson sitt hus i Vimmerby mot gården Ekeberg utanför stan. En idyllisk plats när våren börjar ge sig till känna där katten, hästarna och numera hönsen är självklara inslag.

– Vi ville gärna ha egna ägg, vi ville ha smaken och färgen som man får.

Och mer närproducerade ägg går knappt att få, då hönshuset bara ligger ett stenkast från husknuten. Paret skaffade tio av höns-sorten Lohman, en korsning framavlad till att värpa mesta möjliga. I dag samsas de hönsen med en rad rashöns och blandraser i olika storlek. Raser som värper olika färger och olika storlekar på äggen.

Artikelbild

| Helen Fredriksson med en av de totalt 44 hönorna och 2 tupparna.

Brahma, wyandotte, dvärgkochin, orpington, aracucana, isbar, faverolle och australorp. Alla med sina egna personligheter och många av dem har även fått egna namn.

Vad är det viktigaste om man skaffar höns?

– Att de får ha utomhusvistelse, säger paret.

När grinden till hönsgården öppnas rusar de flesta av hönsen ut. Några satsar på att norpa åt sig de första gröna grässtråna medan andra, satsar helhjärtat på att bada sandbad där de själva känner för att sprätta upp ett skönt hål i marken att krypa ner i. I det läget går tupparnas enträgna försök att påkalla uppmärksamhet sisådär.

Artikelbild

| Hönsen har sällskap av två färgglada tuppar.

Hönornas utomhusvistelse ger snart en ny färgnyans på äggen, med gulor i riktigt orange, berättar Helen Fredriksson. Härom året skaffade paret en äggkläckare som rymde 96 ägg.

– Vi fick ut 65 kycklingar och två tredjedelar var höns, säger de nöjt.