Han återkommer till det gång efter annan vid avtackningen på Smak by Simon, att det är kollegornas förtjänst att han stannat så länge på samma jobb. Och jag förstår honom. Efter att ha hört alla skratt kring borden och sett hur sammansvetsade man är – ja, då finns det inget tvivel om att i det här gänget har man roligt.
– Det är en förutsättning skulle jag säga, för att man ska orka med det tråkiga och tunga som också följer med yrket ambulanssjukvårdare. Vi delar mycket sorg och glädje med varandra, säger Pälle Askevik från Källeberg utanför Rumskulla, när vi slagit oss ner för att prata om hans 36 år i yrket. Först fyra år vid ambulansen i Hultsfred, varefter han började i Vimmerby 1987.
Under de åren har yrket utvecklats med sjumilakliv. När Pälle började gjorde han det på en "transportorganisation som körde människor från A till B", beskriver han det som. I dag jobbar de med rullande akutsjukvård där man kan rädda liv, som man aldrig skulle klarat tidigare.
– Jag var den första på stationen i Vimmerby som använde defibrillator på en patient i ambulansen med god utgång. Numera finns en spetskompetens i ambulanssjukvårdarna som är otrolig. Det är också tjusningen med det här jobbet att få finnas till hands när det behövs. Vid en trafikolycka exempelvis, finns vi där för att göra skillnad. Sedan blir det inte alltid lycklig utgång, men då måste man intala sig att man gjort vad man kan och ska. Det är också stor skillnad mot förr, då skulle man vara "machokille" och inte visa vad man kände. Det ser man annorlunda på, i dag kan man må dåligt och vi tar hand om varandra på ett annat sätt jämfört med när jag började.
Men nu väljer Pälle att sätta punkt och gå i pension. Med den lyxiga förmånen att få hoppa in som vikarie – "när han själv känner för det", som han tillägger. Att klippa banden helt vet han faktiskt inte om han klarat, om han ska vara ärlig, utan nu får han chansen att fasa ut och vänja sig vid tanken att vara pensionär.
– Imponerande att gå i pension efter 36 år. Det är ett kvitto på att vi har en bra arbetsplats där vi inte bara är kollegor utan även vänner, sa Melker Engström, ambulanschef i Västervik-Vimmerby-Hultsfred, när han avtackade Pälle Askevik, eller Pär-Gunnar, som det står i hans dopattest utan att en enda säger det.
Han gläds över att få mer tid med hustrun Eva-Lena, tre barn och fem barnbarn. Flera av dem har han på nära håll. Ena dottern exempelvis har tagit över gården, och den blir det mer tid för nu. Likaså för skogen, jakten och fisket som är tre viktiga huvudingredienser i Pälles liv.
– Så cyklar jag mycket också. I nästan 20 år har jag cyklat till jobbet under sommarhalvåret. Två och en halv mil då jag njuter av varenda tramptag, fågelkvitter och blomdoft. När jag kommer fram tar jag en dusch, sätter på kaffet och väntar in kollegorna. Det är en fantastisk start på dagen. Och så har man motionen gjord, säger Pälle för att i nästa andetag tillägga hur lyckligt lottad han är som har sin fina familj och underbara arbetskamrater, som också blivit hans nära vänner. De betyder alla så oerhört mycket för mig, det är tack vare dem jag klarat de jobbiga bitarna i jobbet.