Torpet heter Tovehult. Martina Lingefjord kallar trädgården ”Drömmarnas trädgård”.

– För att jag bara drömmer. Ofta har jag tänkt göra något i trädgården och så hamnar jag i en solstol och sitter och tittar på hur kirskålen växer. Men jag tycker det är okej. Jag kommer ju ut hit för att jag älskar att vara här.

För sisådär tio år sedan bodde hon i hus. På tomten stod ett träd. Det skulle bort, för det ”stod fult”.

Artikelbild

| Mindre än en kvart mellan lägenheten och det älskade torpet, med blå dörr. Martina Lingefjord tar en kopp kaffe på verandan.

– Alltså, jag var verkligen helt ointresserad av trädgård och kunde nästan bli arg när folk la vikt vid hur det såg ut i kommunala planteringar. Vad spelade det för roll?

Nu har något hänt. Kanske sedan hon fyllde 30, tror hon. Men hon är inte den enda som fått ögon känsliga för grönt. Det finns inte en inredningsblogg som inte skriver trädgård.

– Bra att trädgårdsintresset växer, trädgård är avkopplande. Men det finns en baksida när odling blir trendigt och man ser det som en del av heminredningen. Det blir lätt en statusgrej, det är dyrt att köpa blommor, prylar, krukor – och ganska likriktat, tråkigt och opersonligt om alla ska ha gigantiska trädäck med jättekrukor. Det är roligare att skapa en trädgård efter eget sinne och allt behöver inte kosta massor av pengar. Perenner kan man dela och plantor kan man så. Fast inte jag, än. Allt jag sår dör. Jag blir så himla glad när jag ser det lilla gröna kommer upp, sedan slarvar jag med vattningen.

Själv är hon på jakt efter en liten väderkvarn, en sån där som var och varannan trädgård pyntades med på sjuttiotalet.

Artikelbild

| Vackra stockrosor, en av favoritväxterna. Men rost är något som varje stockrosfantast får lära sig att tampas med.

– Mycket mer spännande än ytterligare en dahlia. Hur kommer det sig att alla måste ha dahlia plötsligt?

Återbruk, åtminstone vad gäller pryttlar att plantera i, har varit en lätt match för Martina Lingefjord. Rostiga kärl att ”plantera dahlior i och följa deras väg mot uttorkningsdöden”, som hon beskriver det, finns det gott om på torpet de hyr.

Artikelbild

| "Det är kul att folk fått upp ögonen för trädgård, men synd när det blir en statusgrej med dyra prylar".

Hela stället är återbruk. Martina brukar tänka på alla som nött ner golvplankorna i torpet, de som bott här och de som haft det som sommarbostad.

– Jag är inte den första kvinnan som stått och diskat argt med hopknipna läppar, och de före oss har planterat en massa växter. De starkaste överlever. Jag får massor av blommor att göra buketter av och har en röd klängros som blommar otroligt, fast den inte fått någon kärlek. Jag känner respekt för det.

Artikelbild

| "Jag kallar min trädgård Drömmarnas trädgård – för att jag mest drömmer".

Tankar och planer finns, hela tiden.

– Jag gillar vintern när jag kan bläddra i trädgårdsböcker och tidningar och fundera på alla gropar som Nicke ska gräva åt mig. Jag är velig och vet inte var jag ska ha saker. Men jag är bara i början av mitt trädgårdsintresse, både jag och min trädgård måste få tid på sig.