Kvilleken är, enligt Vimmerby turistbyrå, Sveriges äldsta och största träd, och med sina mäktiga 13 meter i omkrets i brösthöjd också en av de grövsta ekarna i Europa.
I över 1 000 år har jätten vakat över sin äng några kilometer söder om Norra Kvills nationalpark, en dryg mil nordväst om Vimmerby, men nu är det definitiva slutet nära.
– Vi har gjort vad vi har kunnat under de senaste åren, men det är bara att konstatera att vi inte kommer klara den. Exakt när trädet kommer dö är svårt att uttala sig om – det kan gå väldigt snabbt men det kan också ta något år, säger Jerry Svensson på länsstyrelsen.
Om fjolårets enda gröna kvist var det sista vi såg av liv i eken får vi veta om några veckor.
– Om den slår ut ännu en gång kommer det sannolikt ske under andra halvan av maj, säger Jerry Svensson.
De sista 15 åren har varit tuffa för Kvilleken.
– Det hela började med ett sabotage 2005. Då kapades ett av trädets järnband av, uppenbarligen i tron att eken skulle må bättre utan, berättar Jerry Svensson.
När ett nytt band sattes på gjordes det för hårt vilket försämrade transporten av näring i barken, menar han.
2012 och 2013 fortsatte eken att plågas, fast denna gång av ekvecklare – en fjärilslarv som äter löv, vilket i sin tur leder till att trädets finrötter dör. Eken lider även sedan 2012 av ett kraftigt angrepp av svampsjukdomen mjöldagg.
– Alla de faktorerna tillsammans gjorde att det blev för mycket för den, säger Jerry Svensson.
Men länsstyrelsen gav inte upp. En internationell forskargrupp kallades in 2012 och en rad åtgärder utfördes de kommande åren. Man anordnade en ny "livrem" med vajrar som inte låg mot själva barken, det lades ut lövvedsflis på marken för att eken skulle få en långsam tillgång till näring för finrötterna och trädet sprutades även med ett särskilt algextrakt. Men det visade sig inte vara tillräckligt för att kunna hjälpa gamlingen.
– Visst känns det lite sorgligt, men vi har inga fler ess i rockärmen. Nu får eken leva resten av sitt liv i stilla ro så länge den själv orkar, säger Jerry Svensson.
Huruvida det finns ett liv efter döden tvistar ju de lärde om, men för Kvilleken gör det verkligen det.
– Den kommer att finnas kvar länge än, och i dött skick utgöra en fantastisk grund för biologisk mångfald. Eken är en av våra största biologiska turistmagneter och kommer förhoppningsvis vara det även i framtiden. Det är något vi får planera för och jobba pedagogiskt med, säger Jerry Svensson.
