Många av hans kompisar lämnade Vimmerby direkt efter gymnasiet. Känslan Mikael Ekström hade vid den tiden var att det mer handlade om att komma bort från Vimmerby än till något annat.

– Jag hade inte alls den längtan, utan tyckte egentligen att det var alldeles utmärkt här, säger Mikael, som då var elitcyklist.

Och det var just kärleken till cykelsporten som tog honom från Vimmerby 1983.

– Jag var helt uppfylld av cykelsporten och tyckte det var det roligaste som fanns, så jag sökte en tjänst på förbundet och fick den. Jag blev anställd av Ove Adamsson, som tillhör en av Sveriges legendarer inom sporten, så klart att jag inte kunde motstå det.

1988 bestämde sig Mikael för att utbilda sig till informatör. Inom ramarna för utbildningen skulle man praktisera – för Mikaels del blev det på Rädda Barnen och just det skulle visa sig ha stor påverkan på hans liv.

– Så småningom fick jag en anställning på Rädda Barnen och blev kvar i 18 år, så det är en stor del av mitt yrkesliv som ligger där, berättar han.

Mikaels första engagemang förlades till Rumänien och Rädda Barnens stöd till rumänska organisationer som jobbade med barnhem.

Tre år senare var det dags för familjen Ekström, hustrun Agneta samt då femåriga tvillingdöttrarna Sara och Elin, att dra till Vietnam.

– Där var vi i fyra år, de tre sista jobbade jag som landschef för Rädda Barnen. Visst handlade jobbet mycket om möten, tid på kontor och administration, men man kom även ut till barnen och miljöerna en hel del.

– När man summerar intrycken och erfarenheterna så inser man ju att man har påverkats som människa, men också att det inte är så dumt att få en inblick i hur livet kan vara när det inte är så himla soligt varje dag, menar Mikael Ekström.

När Mikael fyllde 50 år bestämde han sig för att växla inriktning i yrkeslivet. Han fick jobb på Uppsala kommun som idrottsstrateg, därefter väntade ledningsarbete på stadsbyggnadsförvaltningen i några år. De senaste två och ett halvt åren har Mikael jobbat på Upplevelseförvaltningen i Enköpings kommun, och det är alltså tio år i kommunal verksamhet han har med sig i bagaget när Vimmerby väntar. Men att det blev Vimmerby just nu var en ren slump.

– Vi skulle ner och hälsa på morsan (som bor kvar i Vimmerby) när det här jobbet dök upp samtidigt. Jag kände att jag åtminstone borde ha en chans att få det, skickade in ansökan på onsdagen och träffade dem på fredagen i Vimmerby.

Sedan en dryg vecka tillbaka är han på plats på sitt nya jobb, hustrun Agneta har fått jobb på Vimarskolan och förra huset precis sålt.

– Man brukar ju säga att saker har en mening, skrattar Mikael.