Varje år drabbas, grovt räknat, 10 000 svenskar av plötsligt hjärtstopp. Ungefär 600 överlever, enligt statistik från Hjärt-Lungfonden.

Gunnel Gustafsson säger att hon och Kjell var som de flesta andra, innan deras sons svärfar drabbades – och överlevde – ett plötsligt hjärtstopp. ”Det händer inte oss”.

– Vi visste knappt vad plötsligt hjärtstopp var och var förstås chockade över det som hänt Janne. Det gjorde också att vi hade de samtal alla borde ha. I efterhand kan jag se att jag fått styrka av att vi hann prata om döden och hur vi skulle göra om något hände någon av oss.

Artikelbild

| "Det känns gott att höra hur omtyckt Kjell var, inte bara av oss, utan av alla."

På ett sätt förberedd på att livet kan ta snabba och smärtsamma vändningar. På alla andra sätt var hon totalt oförberedd.

– Att det skulle hända Kjell fem månader senare var förstås helt oväntat. Han hade varit på läkarkoll nyligen, allt var bra. Och vi hade det bra. Vid tre-fikat på jobbet, strax innan han trillade ihop i omklädningsrummet, sa han just så ”jag har det så bra”.

De hade sett fram mot en helg i Göteborg, där sonen Henrik skulle spela keyboard i Ida Redigs Mellobidrag, bilen skulle in på service, som så ofta hade idrottstokige Kjell varit på hockey och på kvällen drack de varm choklad. Torsdagen den 8 februari hade Gunnel sovmorgon och Kjell åkte till jobbet. Nästa gång hon såg honom var han död.

Kjell hade snabbt fått hjälp av en kollega, ambulansen var runt knuten och sjukvårdspersonal jobbade med honom i 45 minuter. Men hans liv gick inte att rädda. När hon kom fram till sjukhuset i Västervik efter världens längsta resa fick hon beskedet "tyvärr".

Artikelbild

| Kjells favoritfåtölj står tom. "Jag har valt att bo kvar i huset, det kändes mer självklart än jag kanske trodde".

– Det går inte att tänka hur högt jag skrek. Det går inte att ta in, där ligger min store starke man och ser ut som vanligt, men är borta. Man tror det är en mardröm. Min svärson lutade sig över honom och viskade ”och vi som skulle berätta att du skulle bli morfar igen”. Det var så stort, men så smärtsamt. Jag sörjer att han inte får följa barnbarnen, som han älskade så mycket.

Kyrkan var full med folk på begravningen och efteråt blev det raggmunk och semlor på Kjells favoritlunchställe. Gunnel och familjen har passerat sorgeårets alla datum, högtider och hågkomster.

Artikelbild

| Kjell och Gunnel Gustafsson träffades som tonåringar. "Vi blev bara mer tajta med åren".

– Sorgen finns där fortfarande, men börjar gå över i något större. Saknad. Vi träffades som tonåringar och blev bara tajtare med åren. Det fanns så mycket ordlös kommunikation och förståelse som jag kan sakna, och allt bus han hade för sig. Detaljer som påminner om honom hela tiden, en låt, när jag kapade granen alldeles för kort och nästan kunde höra honom skratta, för det var något vi alltid var oense om, hur hög en julgran ska vara.

Favoritfåtöljen står tom och det är tungt att gå hem från jobbet på fredagarna. Men kontaktnätet runt henne är tätt och starkt.

Artikelbild

| Kjell dricker kaffe med barnbarnet Bo.

– Jag har världens bästa familj, nära vänner som alltid finns till för mig, grannar som ställer upp och ett arbete på förskola där jag får kraft och tröst. Jag får vara precis så ledsen som jag är ibland och behöver inte lägga energi på att vara låtsasstark. Och Kjell. Trots att han inte finns fysiskt finns han på min axel hela tiden. Kanske just för att vi fick så många år och en fin grundtrygghet tillsammans, och att jag valt att bo kvar i huset där jag påminns om honom, det var ju han som var fixaren och verkställaren av alla idéer jag kastade ur mig.

Hon har hittat sin egen överlevnadsstrategi.

Artikelbild

| Kjell med barnbarnet Elvira.

– Jag tar ett steg i taget, jag ser det som att jag måste öppna en dörr till något annorlunda. Ingen annan kan göra det åt mig. Jag vet att han skulle bli ledsen om jag inte gjorde det bästa av det liv jag har fått och därför gör jag så gott jag kan – för att må så bra jag kan. Och jag blir varm av att få höra från så många hur omtyckt Kjell var. Det är ju inte bara jag och barnen som tycker att han var fantastisk, omtänksam och engagerad.

Alla hjärtans dag har fått en annan betydelse.

Artikelbild

| "Först trodde jag inte att jag skulle fixa det, men det gör man".

– Jag tänker ännu mer på hur viktigt det är med kärlek, att vi stannar upp och sätter värde på små saker. Och hur oerhört viktigt det är att det finns hjärtstartare, att folk vet hur de används. Och att forskningen får medel så att sjukvården kan bli ännu bättre på att fånga upp de som riskerar att drabbas av hjärt- kärlsjukdomar.