Lions Club i Vimmerby lÄnade idén om en lokal julkalender för att dra in pengar till vÀlgörande ÀndamÄl frÄn Lammhult en gÄng i tiden. Resten Àr historia, som det brukar heta.
I Är Àr det 55:e Äret kalendern sÀljs i Vimmerby. Den ser ungefÀr likadan ut som den alltid gjort. Och Àr i all sin enkelhet ett viktigt inslag i julfirandet i mÄnga familjer.
â Jag har stammisar som kommer och köper sin kalender varje Ă„r, och sĂ„ gĂ„r det i arv till barnen nĂ€r de bildar egen familj. Det tycker jag Ă€r lite roligt, sĂ€ger Sven-Olof MĂ„nsson och tesen om kalenderns betydelse bekrĂ€ftas som av en hĂ€ndelse nĂ€r Britt Andersson, Vimmerby, kommer förbi och ser till att julen blir som den ska.
â Vi brukar alltid ha en, men förra Ă„ret glömde jag att köpa. Det var nĂ„got som fattades hela december.
Sven-Olof MÄnsson Àr inte mycket för att ge upp. I nitton Är körde han sommartÄget för Lions rÀkning i Vimmerby. Nu Àr det 35:e Äret han sÀljer kalendern och det gör han pÄ sitt eget sÀtt.
â Jag har vĂ€rk och kan inte bidra med sĂ„ mycket annat. Men sitta pĂ„ en stol det kan jag. Och jag har en hel stab som hjĂ€lper till att flytta hit och ta bort det jag behöver, annars skulle det inte gĂ„. HĂ€r sitter jag och aldrig att det skulle falla mig in att ropa till folk att de ska köpa. De fĂ„r komma om de har lust.
En metod som verkar funka. Av klubbens 2 500 kalendrar stÄr hans försÀljning för en försvarlig del. Men fler aktiva medlemmar Àr förstÄs engagerade i kalenderförsÀljningen, som tillsammans med loppisen och arbetet med folkrace stÄr för merparten av de pengar man fÄr in. Lions i Vimmerby har skÀnkt medel till olika verksamheter och fonder, bland annat StjÀrnevikskollot, Barndiabetesfonden, Lions Forskningsfond, De glömda barnen frÄn Syrien, FUB, Barnens Dag i Vimmerby, Fabrikens Lisebergsresa, Operation Smile och Besöksgruppen.
â Det Ă€r roligt att veta vad pengarna gĂ„r till. TvĂ„ lokala exempel som ligger mig lite extra varmt om hjĂ€rtat Ă€r ostkakorna till kommunens Ă€ldreboenden och att vi varje Ă„r sponsrar fem stipendiater pĂ„ Vimmerby gymnasium, som fĂ„r delta i Berzeliusdagarna. Vi vet att det kan pĂ„verka yrkesvalet för unga mĂ€nniskor. Jag brukar sĂ€ga att jobbar man för Lions fĂ„r man betala för att vara med och jobba för att ge till andra. Men det kĂ€nns bra. Och vissa saker glömmer man aldrig. Det Ă€r sĂ€kert 25 Ă„r sedan en pojke berĂ€ttade om en hĂ„rd julklapp han fĂ„tt av sin farfar, en inslagen julmust. Det kĂ€ndes bra nĂ€r den familjen fick 1 500 kronor att köpa mat och julklappar för.
SjÀlva försÀljningen gör ocksÄ gott. Att prata med folk har han inga problem med. Han sÀger att mÄnga kan komma och ta ett snack bÄde tre och fyra gÄnger innan det blir av att köpa.
â Folk har ju inte kontanter lĂ€ngre, men hĂ€r Ă€r det kontanter som gĂ€ller. Det blir liksom ett utbyte för bĂ„da parter. Vi kan komma in pĂ„ allt möjligt.
Sambon har varit och lÀmnat lite mackor och nÄgot att dricka. Sven-Olof MÄnsson Àr rustad för ytterligare nÄgra timmars ideellt arbete.
â Det Ă€r synd att vi som sĂ„ mĂ„nga andra har svĂ„rt att locka till oss nya medlemmar. NĂ€r jag började i Lions var vi fler Ă€n vi Ă€r idag, och medelĂ„ldern har rusat i höjden. Man önskar ju att fler insĂ„g att det hĂ€r Ă€r vĂ€ldigt berikande.
