Lions Club i Vimmerby lånade idén om en lokal julkalender för att dra in pengar till välgörande ändamål från Lammhult en gång i tiden. Resten är historia, som det brukar heta.

I år är det 55:e året kalendern säljs i Vimmerby. Den ser ungefär likadan ut som den alltid gjort. Och är i all sin enkelhet ett viktigt inslag i julfirandet i många familjer.

– Jag har stammisar som kommer och köper sin kalender varje år, och så går det i arv till barnen när de bildar egen familj. Det tycker jag är lite roligt, säger Sven-Olof Månsson och tesen om kalenderns betydelse bekräftas som av en händelse när Britt Andersson, Vimmerby, kommer förbi och ser till att julen blir som den ska.

Artikelbild

| "Tre gånger har jag haft lyckan att vara president i Lions i Vimmerby."

– Vi brukar alltid ha en, men förra året glömde jag att köpa. Det var något som fattades hela december.

Sven-Olof Månsson är inte mycket för att ge upp. I nitton år körde han sommartåget för Lions räkning i Vimmerby. Nu är det 35:e året han säljer kalendern och det gör han på sitt eget sätt.

– Jag har värk och kan inte bidra med så mycket annat. Men sitta på en stol det kan jag. Och jag har en hel stab som hjälper till att flytta hit och ta bort det jag behöver, annars skulle det inte gå. Här sitter jag och aldrig att det skulle falla mig in att ropa till folk att de ska köpa. De får komma om de har lust.

En metod som verkar funka. Av klubbens 2 500 kalendrar står hans försäljning för en försvarlig del. Men fler aktiva medlemmar är förstås engagerade i kalenderförsäljningen, som tillsammans med loppisen och arbetet med folkrace står för merparten av de pengar man får in. Lions i Vimmerby har skänkt medel till olika verksamheter och fonder, bland annat Stjärnevikskollot, Barndiabetesfonden, Lions Forskningsfond, De glömda barnen från Syrien, FUB, Barnens Dag i Vimmerby, Fabrikens Lisebergsresa, Operation Smile och Besöksgruppen.

Artikelbild

| "Sitta på en stol kan jag, och prata kan jag. Men jag ropar aldrig på folk att de ska köpa."

– Det är roligt att veta vad pengarna går till. Två lokala exempel som ligger mig lite extra varmt om hjärtat är ostkakorna till kommunens äldreboenden och att vi varje år sponsrar fem stipendiater på Vimmerby gymnasium, som får delta i Berzeliusdagarna. Vi vet att det kan påverka yrkesvalet för unga människor. Jag brukar säga att jobbar man för Lions får man betala för att vara med och jobba för att ge till andra. Men det känns bra. Och vissa saker glömmer man aldrig. Det är säkert 25 år sedan en pojke berättade om en hård julklapp han fått av sin farfar, en inslagen julmust. Det kändes bra när den familjen fick 1 500 kronor att köpa mat och julklappar för.

Själva försäljningen gör också gott. Att prata med folk har han inga problem med. Han säger att många kan komma och ta ett snack både tre och fyra gånger innan det blir av att köpa.

Artikelbild

| "Jag räknar med att sälja slut på kalendrarna på fyra veckor. Men det kan gå på tre."

– Folk har ju inte kontanter längre, men här är det kontanter som gäller. Det blir liksom ett utbyte för båda parter. Vi kan komma in på allt möjligt.

Sambon har varit och lämnat lite mackor och något att dricka. Sven-Olof Månsson är rustad för ytterligare några timmars ideellt arbete.

Artikelbild

| En pratstund blir det med de flesta. Här är det Gun Henningsson som stannat till.

– Det är synd att vi som så många andra har svårt att locka till oss nya medlemmar. När jag började i Lions var vi fler än vi är idag, och medelåldern har rusat i höjden. Man önskar ju att fler insåg att det här är väldigt berikande.