Christoffer Cederstrand fick diabetes när han var 16. Florence Svensson när hon var 65. På torsdagen fanns de på Vimmerby hälsocentral för att svara på frågor och sprida information på Världsdiabetesdagen.
– Det är viktigt att prata om det här. ”Det är väl bara att ta en spruta”, säger många, men det är ett ganska avancerat pusslande för att hålla blodsockret på en bra nivå. Och risken finns alltid för att man får ett fall och då är jag tacksam om det finns någon som förstår att det jag behöver är lite sött, säger Florence Svensson.
Enligt statistik från Diabetesförbundet har ungefär 500 000 personer i Sverige diabetes idag, av dem har 85-90 procent typ 2-diabetes.
– Många har diabetes i flera år utan att veta om det. Vanliga symptom att hålla koll på är att man blir törstig och kissar mycket. För den som fått diagnos är det viktigt att jobba för att få så bra värden som möjligt, via mat och motion kan man göra mycket men det räcker inte för alla, säger diabetessjuksköterska Katarina Travtjenko Esping.
Diabetes typ 1 är obotligt och måste behandlas med insulin. Christoffer och Florence, som båda har typ 1, kan hålla koll på sitt blodsocker via glukossensorer på magen. Båda är nöjda med stödet från sjukvården, men livet med diabetes kan vara svajigt.
– I somras var jag nära att gå in i insulinkoma på ett kalas. Den största utmaningen är att leva så normalt som möjligt. Det här är en kronisk sjukdom som ska hållas i schack 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan, 365 dagar om året.
