Ballonger, stickat och plånböcker. I luften trängs doften från korv och karameller med dansbandsmusik och panflöjt. Marknad i Vimmerby och mycket är som vanligt, men inte för Bo Palmér. Under sina snart 46 år på Vimmerby kommun, de allra flesta på gatukontoret, har Bo Palmér ansvarat för marknadslogistiken i 37. Nästa år går han i pension och det här är hans hejdå-marknad.
– Ska man vara noga var jag med på ett hörn även tre år innan, så egentligen är det 40 år.
Nu är han projektledare på näringslivsenheten, men samhällsbyggnadsförvaltningen lånar in honom och hans gedigna erfarenhet när det är marknadsdags.
När han börjar räkna efter och kommer fram till att han riggat 120 marknader och aldrig missat en enda, inte ens när han varit sjuk, blir han själv förvånad.
– Det är ju sjukt, egentligen. Det är inte utan att det känns lite konstigt idag. Många knallar har kommit hit på Tomasmarknaden bara för att tacka. Klart man blir lite rörd.
Marknadskulturen har förändrats. På 1990-talet kunde det komma 120-130 knallar till en marknad i Vimmerby, idag 55-60.
Att antalet knallar i stort sett halverats beror på flera saker, tror Bo Palmér. Människor har andra konsumtionsvanor och det utbud som tidigare var basen på marknaderna erbjuds i lågpriskedjornas butiker.
– Å andra sidan har det fört med sig att många har en hög kvalitet på sina marknadsprodukter.
I takt med att det äldre gardet går i pension har det tunnats ut i knalleledet. En som tagit vid är dock Emil Bengtsson, som i 14-15 år kommit för att sälja leksaker för familjeföretagets räkning på Vimmerby marknad. Tre gånger om året.
– Min svärfar Carlo Palombo var här före mig, och det är säkert mer än 40 år sedan Östgöta Partilager började åka till Vimmerby. Vi knallar är kanske inte allt helt lätta att tas med, men Bosse är Sveriges bästa marknadsarrangör, han ser till att allt flyter på och alla känner sig välkomna.
Fast Bo Palmér kan avslöja att det gått hett till ibland.
– För många är det viktigt att de får stå på samma plats som de alltid gjort, det kan handla om en halvmeter. En gång blev en kokosbollförsäljare och en träskoförsäljare så osams att det ven kokosbollar i luften. Men det tillhör ovanligheterna. Jag kan sakna den tiden när vi på kommunen byggde upp kanske 150 marknadsbord tidigt på fredagsmorgonen. Det var många involverade och man kom i kontakt med knallarna på ett annat sätt.
Kommunen kommer att erbjuda Vimmerbys föreningar att ta över marknaderna i Vimmerby. Men vid ett informationsmöte dit alla föreningar bjudits in kom bara tre.
– Vi var lite sent ute, och det kommer att göras ett nytt försök. Vi tror det skulle vara bra om exempelvis två föreningar kunde gå samman och ta över ansvaret och samtidigt få in lite pengar. En ideell förening behöver inte dras med personalkostnader.
Vad händer om det inte finns några föreningar som är intresserade?– Då kommer kommunen att driva det här vidare. Marknaderna kommer att leva kvar i Vimmerby.
Hur skulle du vilja summera de här 37 åren som marknadsgeneral?– Det har varit spännande och det gäller verkligen att tänka till så att både knallar och besökare får bästa upplevelsen. Jag tycker åren har gått lite för fort, det har varit jätteroligt.
