Sonja Ohlsson och Cecilia Åkesdotter lärde känna varandra 1978. De skulle börja gymnasiet i Hultsfred och inackorderades hos en dam på Storgatan. Tjejerna blev snabbt oskiljaktiga. Sonja läste till undersköterska, Cecilia ekonomi. De pluggade i veckorna och festade på torsdagar innan hemfärd för helgen.
Efter två år tog Sonja studenten och skulle lämna Hultsfred. Eftersom Cecilia hade ett år kvar på ekonomilinjen kramades vännerna farväl, utan att ana att deras liv skulle ta olika vägar och att det skulle dröja över fyra decennier innan de skulle ses igen.
Sonja längtade ut i världen och ville hjälpa andra. Under 80-talet reste hon och arbetade på olika platser. I London kom hon i kontakt med en organisation som utövade och lärde ut meditation.
– De sa ”du måste hjälpa dig själv först, innan du kan hjälpa andra”. Jag tänkte att det lät klokt och började meditationsskolan. Jag upptäckte att det inte är så lätt som man tror att bli gladare och mer positiv, det kräver arbete.
Sonja hade hittat sitt sätt att hjälpa människor. I slutet av 80-talet flyttade hon till organisationens meditationscenter i Köpenhamn och vigde sitt liv till att lära ut meditation.
– Jag såg hur mycket bättre människor mådde i sig själva, meditation gav dem välgång, säger Sonja.
För Sonja präglades åttiotalet av längtan ut i världen, att hjälpa andra och insikten om att hjälpa sig själv först. För Cecilia såg åttiotalet annorlunda ut.
Dagen efter studenten flyttade Cecilia till Stockholm för att jobba. Senare fortsatte hon sina studier och fick barn. Hon pluggade samtidigt som hon levde småbarnsliv.
– Jag läste till civilekonom när min son Daniel var två till fem år. Det var en tuff period för mig, jag var ju alltid trött liksom.
Mot åttiotalets slut gick flyttlasset gick till Linköping, där Cecilia började jobba med ekonomisk styrning och analys på central nivå för ett internationellt företag med flera hundra dotterbolag.
– Ibland visste jag knappt om det var tre eller sex nollor som saknades i rapporterna, för det var så stort.
Cecilia har haft utmaningar med hälsan sedan hon var ett litet barn. Efter några tuffa år med studier, småbarn och ett jobb med mycket ansvar gjorde Cecilias hälsoproblem sig påminda. När hon sökte vård kände hon sig inte sedd.
– Doktorn svarade knappt på mina frågor, han skrev bara ut medicin. Till slut hade jag den högsta dosen av kortison och hade knappt energi att gå 100 meter. Då bestämde jag mig för att söka alternativ vård.
Hon började behandling hos en zonterapeut, som både fick henne att må bättre och förändrade hennes syn på livet. Hon funderade på att sluta jobba som ekonom. Efter en dialog med sin zonterapeut bestämde sig Cecilia för att själv utbilda sig till det. Det var två transformerande år på utbildningen, som var klar samtidigt som företaget hon jobbade för genomgick en omorganisation. Cecilia fick ett avgångsvederlag och öppnade en egen praktik. Ganska snabbt kände hon att det var mötet med människan som hon brann för.
Så kom dagen i juli förra året när Sonja skulle föreläsa om meditation på Ejagården i Dalsebo utanför Vimmerby. Det hade hon gjort i flera år. Det som började som en workshop med några kompisar hade växt sig till en egen föreläsning dit alla nyfikna var välkomna. I publiken fanns Cecilia.
– Det var lite pirrigt. Vem var hon idag? Var hon densamma? Hur pratade hon? Jag visste ju att hon bott utomlands länge, säger Cecilia.
Under föreläsningen möttes deras blickar. Sonja stannade upp i föreläsningen.
– Hon sa ”är det Cecilia?”. Sonja var samma person fast en annan, äldre och mer erfaren, version. Det var ett otroligt ögonblick, säger Cecilia.
I pausen kom Sonja fram till Cecilia. Det dröjde inte länge förrän de båda vännerna hade uppdaterat varandra om sina liv och erfarenheter. Trots olika vägar genom livet har de båda under ungefär 30 år arbetat med personlig utveckling. Sonja har, förutom sitt ideella engagemang på meditationsskolan, föreläst på fängelse i Danmark och utvecklat intresse för hur inre frid hänger samman med klimatet. Cecilia har skrivit böcker och föreläst för bland annat stora företagsgrupper. Ibland möter hon kritik på vägen.
– Jag har ofta obligatoriska föreläsningar för personalgrupper på runt 100 personer, då kanske inte alla är intresserade. Jag måste då väcka intresset och öka motivationen genom att vägleda och uppmärksamma olika sinnesintryck. Hela atmosfären förändras när de får en inre kontakt. Ofta brukar de bara sitta och le, säger Cecilia.
De två vännerna, vars liv såg helt olika ut för fyra decennier sedan, hade till slut förts samman med fler gemensamma intressen än någon kunnat ana. Frågan kom från Sonja: ”Ska inte vi göra något ihop?”.
Den 23 juli, nästan på årsdagen för när de två vännerna återförenades i Dalsebo efter 44 år, kommer vännerna att föreläsa om inre frid och personlig utveckling i Sveasalen i Vimmerby. Cecilia Åkesdotter och Sonja Ohlsson kommer, tillsammans med Golo Pilz, att prata om hur man kan skapa livsglädje trots hinder samt hur inre frid hänger samman med klimatet och kan bidra till yttre förändring.
– Det som sammanfogar oss är att inre fokus skapar förbättring i världen utanför oss. När jag förändras, förändras även världen. Jag tror att varje person måste hitta den väg som passar en själv bäst, vilken väg man väljer är inte så viktigt, säger Sonja.