Kenny Fransson fotograferad av Vimmerby Tidning på plats i Polen. "Situationen i sig var ganska lik tanken, förutom inne i själva lägren. Det är helt förskräckligt och första gången var det nära att jag bröt ihop", berättar han.
Vimmerby Tidning träffar Kenny Fransson på tisdagen, så fort bussen stannat på hemmaplan, och då beskriver han sina delade känslor inför att vara tillbaka.
– Det kommer med vemod, att åka hem när man vill hjälpa mer. Men det är också skönt eftersom vi är så otroligt trötta efter det här. Vi har gått omkring inne i stora salar hela dagarna och det är hela tiden någon som behöver hjälp och tröst. Man hinner inte gå och sätta sig, säger Kenny Fransson.
Han beskriver en situation där strömmen av människor på flykt inte varit jämn. Läget vid gränsen har tidvis varit relativt lugnt och plötsligt är det fullt av hungriga och trötta flyktingar. Kenny berättar att han vid ett tillfälle fyllde en pall med över 100 kilo förnödenheter som vatten, läsk och barnmat och att allt tog slut på mindre än 20 minuter.
– Situationen i sig var ganska lik tanken, förutom inne i själva lägren. Det är helt förskräckligt och första gången var det nära att jag bröt ihop. Tänk en lagerhall med uppskattningsvis tre tusen bäddar och människor som är trötta, ledsna och smutsiga packade som sillar. Det är svårt att beskriva med ord och har man inte upplevt det går det nog inte att förmedla det fullt ut.
Vilket är ditt starkaste minne?
– Det är att se människorna som inte har någonstans att ta vägen. Man vet att man inte kan göra det men man vill hjälpa allihop.
Även om man kör slut på sig själv på kuppen?
– Det är oviktigt.
Kenny Fransson beskriver upplevelsen som "fruktansvärt jobbig" men säger samtidigt att han inte ångrar någonting. Han har redan bestämt sig för att snart åka tillbaka till Polen för att fortsätta hjälpa till.
– Det har varit väldigt givande och det bästa jag har gjort, men under de tråkigaste förhållandena man kunnat tänka sig. När det började närma sig att vi skulle lämna kände att jag ville åka igen. Jag åker hem efter en och en halv vecka men kriget är inte slut. En minibuss är redan ordnad och tanken är att åka tillbaka om en och en halv till två veckor.
