Båten som Anneli och Kjell satt i styrde mot Phi Phi-öarna, ett av de mest attraktiva turistställena i Thailand, när tsunamikatastrofen drabbade stora delar av sydostasien.
Runt åttatiden på morgonen den 26 december började Anneli Jakobsson, hemmahörande i Storebro, dagen i Patong (Phuket) med en promenad i semesterparadiset. Nästan allting var i sin ordning, förutom att havet betedde sig lite konstigt.
– Jag tänkte inte mer på det, utan jag gick hem och gjorde mig ordning för den båtfärd vi skulle ta ut till Phi Phi-öarna.
Anneli och hennes man, Kjell, skulle uppleva Phi Phi-öarna, som beskrivs som Thailands vackraste med kritvita stränder, ljusblått vatten och fantastiska dykmöjligheter. Tonårssonen Fredrik stannade kvar på hotellet. Han skulle istället träffa sina vänner i badorten Karon under förmiddagen.
När Anneli och Kjell kom fram till båtarna som skulle ta dem ut till Phi Phi blev de tilldelade band med olika färger. Anneli och Kjell fick röda band för den röda båten, men den blev snabbt full och de fick istället åka med den gröna båten.
– Allting var frid och fröjd tills vi var en bit ute på havet. Då skriker någon "stor jordbävning!". Jordbävningar sker ju på land, tänkte vi. Men sen såg vi en stor våg komma mot oss, och jag vet att jag tänkte att min videokamera kommer att bli blöt.
Där och då hade de ingen aning om magnituden av den stora katastrof de skulle få uppleva.
– Allt man ser på tv, har ju vi upplevt i verkligheten.
Runt 20 000 svenskar befann sig i Thailand när tsunamin sköljde över semesterparadiset på morgonen den 26 december.
Väl ute på havet körde den gröna båten först, den röda båten var kanske femtio meter bakom. En stor våg närmade sig båten som Anneli och Kjell befann sig i. Kaptenen vinklade upp båten och lyckades parera sig över den. Bakom sig såg Anneli och Kjell hur vågen sköljde över den röda båten, som de skulle suttit i, sen såg de den inte mer.
– Vågen tog med sig hela båten och alla som var i den dog, säger Anneli.
Den gröna båten styrde i land på en närliggande ö så att alla kunde ta sig högt upp. Kjell hade klarat sig utan några skador alls. Anneli hade skadat nacken, en arm och hade skärsår i ansiktet. När nästa våg kom sköljde den över Phi Phi, den ö-grupp som Anneli och Kjell skulle befunnit sig på.
Sonen Fredrik, som skulle varit med sina vänner i Karon precis när tsunamins kraft förstörde allt runt omkring sig, hade försovit sig och befann sig därmed utom räckhåll för vågen. Mirakulöst hade hela familjen klarat sig.
Fredriks vänner hämtade honom på hotellet så att familjen kunde återförenas och anmäla att de levde till UD. Dagarna som följde bestod av mycket hjälparbete.
– Vi blev erbjudna att åka hem, men vi ville stanna kvar. Vi ville hjälpa till så gott vi kunde, och vi behövde bearbeta vad vi varit med om. Vi pratade, pratade, pratade. Om allt. Vi hade thailändska vänner som miste familj och vänner, vi pratade också med dem för att bearbeta tillsammans.
Anneli, Kjell och Fredrik åker tillbaka till Thailand nästan varje år. Då brukar de lägga blommor vid minnesmuren i Khao Lak. Hela familjen Jakobsson kom hem till Sverige med livet i behåll, tack vare en överfull båt och en försovning.
– Det var så många tillfälligheter som gjorde att vi klarade oss denna dag, säger Anneli Jakobsson.