I somras skrev Vimmerby Tidning om Michaela Winglycke, som efter att länge ha kombinerat sitt skrivande med andra åtaganden valt att byta yrkesbana och satsa helt på författarskapet. Det har visat sig vara ett bra val för författaren som inte ångrar att hon tog steget.
Hur har det gått för dig sedan du kastade dig ut?
– Det har känts helt rätt! Det känns bra och kul att kunna fokusera på det helhjärtat och inte tänka på att man ska göra något annat samtidigt. Att skriva kräver i alla fall för mig ganska mycket koncentration, och då har det varit skönt att känna att det bara är det jag gör.
Att det bara är skrivandet som står i fokus gör dock inte att hon har det lugnt på jobbet. Michaela Winglycke jobbar just nu parallellt med flera projekt och är bland annat i full gång med del fyra i deckarserien om Vimmerbypolisen William Johnson. Om allt går som det ska kommer den att släppas både som ljudbok och som tryckt bok i augusti, vilket är lite nytt.
Sedan hon blev upptäckt av ett ljudboksförlag har hennes böcker bara släppts digitalt, även om hon hann släppa seriens första två böcker i fysisk form innan dess.
– Så det är ju inte helt nytt, men det är nytt att göra det på det här sättet. Första gången jag släppte tryckta böcker gjorde jag mycket själv. Nu har jag ett förlag i ryggen på ett helt annat sätt.
Även seriens första tre böcker kommer att omarbetas och släppas på nytt. De ska bland annat få ny layout, för att det ska kännas nytt och fräscht.
– Den nya paketeringen kommer att vara lite mer fokuserad på platsen Vimmerby och vi kommer också byta namn på serien. Det är inte helt bestämt, men det kommer att vara ett mer Vimmerbyklingande serienamn.
Även om det inte är hon som bestämmer hur omslagen kommer se ut får hon tycka till om dem, men hon försöker att hålla sig utanför och låta förlaget sköta den biten.
– Fast det är en gemensam idé att göra den här Vimmerbysatsningen och att det ska synas att det är där serien utspelar sig.
Där måste du som tillbringat mycket tid här kunna bidra med ett perspektiv som grafikerna inte kan?
– Ja absolut! Jag har skickat mängder med bilder och berättat om känslan där, för det vet ju inte de så mycket om. Det känns roligt eftersom jag hela tiden med de här böckerna velat att platsen ska komma fram. Nu får den göra det rent visuellt också.
