Adrian Tåpias Cabarcås, 26, spelar bland annat rövare i mattisborgen. "Det Àr min första ordentliga skÄdespelarroll. Jag förstod nog inte hur stort det var förrÀn jag kom hit".
Boendet Storholmen i utkanten av Vimmerby Àr till stor del fullt av skÄdespelare och sÀsongsarbetare frÄn sagoparken. En oas dÀr en del av de som arbetar pÄ anlÀggningen hÀnger och lever vardagsliv utanför teaterbubblan.
SkÄdespelaren Adrian Tåpias Cabarcås, 26, frÄn Stockholm spenderar sin första sommar pÄ ALV och i Vimmerby. I parken gestaltar han mattisrövare, borkarövare samt en bybo i bröderna LejonhjÀrta. Han bor pÄ boendet Storholmen i SmÄlandsbyn tillsammans med sin sambo Ida som arbetar i parken som omrÄdesansvarig pÄ Villa Linnéa.
SkÄdespelarna Jonatan Wedberg KilnÀs, 25, och Casper Ericson, 26, Àr sambos bÄde nÀr de jobbar hÀr, och hemma i Malmö. Det hÀr Àr parets andra sÀsong pÄ Astrid Lindgrens VÀrld dÀr Jonatan spelar konstapel Kling och Casper spelar Karlsson pÄ taket samt ett par olika roller i bröderna LejonhjÀrta.
â Det Ă€r en fin bubbla att vara i. Hela vintern pratade vi om sommaren som skulle komma. DĂ„ visste vi inte ens om vi fĂ„tt en roll igen men vi drömde oss tillbaka, sĂ€ger Casper.
Jonatan Wedberg KilnÀs, 25, och Casper Ericson, 26, hemmahörande i Malmö gör sin andra sommar i parken. Jonatan som konstapel Kling och Casper som bland annat Karlsson pÄ taket. "Jag ser mig vara hÀr i mÄnga Är till sÄ att jag fÄr chansen att testa olika miljöer och roller" sÀger Casper.
Det Àr mÄnga sökande och tuff konkurrens till rollerna i parken.
â Jag avundas inte de som behöver sĂ€tta ihop det dĂ€r pusslet. Det finns inte obegrĂ€nsat med platser och mĂ„nga duktiga skĂ„despelare fĂ„r inte en plats, inte just den gĂ„ngen i alla fall. Det Ă€r nog bĂ„de ett tacksamt och otacksamt jobb, sĂ€ger Jonatan Wedberg KilnĂ€s.
Jonatan och Casper har tidigare jobbat pÄ High Chaparral dÀr paret trÀffades. Efter ett besök i Vimmerby fick de upp ögonen för Astrid Lindgrens VÀrld och sökte dÀrmed en roll till nÀsta sÀsong.
â Jag hade som dröm att fĂ„ spela Karlsson pĂ„ taket, och vi hade ynnesten att fĂ„ jobb hĂ€r samtidigt, sĂ€ger Casper Ericson.
Kollegan Adrian TĂĄpias CĂĄbarcas blev i sin tur handplockad till sin roll.
â Jag hade lite tur. En av de kreativa ledarna i parken sĂ„g mig i en musikal och tyckte att jag skulle platsa hĂ€r pĂ„ nĂ„got vis. Det var efter audition men de lyckades hitta en liten roll till mig. Jag Ă€r vĂ€ldigt lyckligt lottad, sĂ€ger han.
PÄ boendet Storholmen i SmÄlandsbyn bor till största delen mÀnniskor som arbetar i parken.
Vilka karaktÀrer bor hÀr tro?
Mellan husen finns gott om umgÀngesytor att nyttja. "Hade man kunnat vara hÀr hela tiden sÄ hade man varit det", sÀger Jonatan Wedberg KilnÀs som till vardags spelar konstapel Kling.
Vad gör ni nÀr ni gÄr ur karaktÀr, om ni nu gör det?
â HĂ€r pĂ„ boendena Ă€r vi duktiga pĂ„ att bara mysa. Vi har spelkvĂ€llar i servicehuset, kollar film eller Ă„ker och badar. Ibland Ă€r vi en stor skara och ibland umgĂ„s man i mindre grupper. Eftersom vi jobbar fyra dagar och Ă€r lediga tvĂ„ pĂ„ ett rullande schema sĂ„ gĂ„r mycket av den lediga tiden till vila och Ă„terhĂ€mtning. Det kan vara skönt att fĂ„ en paus frĂ„n sin roll, men kulturmĂ€nniskor som vi Ă€r kastar vi ibland in det till vardags ocksĂ„, sĂ€ger Adrian.
â HĂ€rom dagen hade vi en drinksommarafton fylld med aktiviteter dĂ€r vi cyklade runt mellan personalens olika boenden. SĂ„nt Ă€r supermysigt, sĂ€ger Casper.
â Jag skulle svara bĂ„de ja och nej pĂ„ frĂ„gan om man gĂ„r ur sin roll. Huvudsaken av dem man umgĂ„s med hĂ€r har ju nĂ„gon koppling till Astrid Lindgren, sĂ„ den bubblan lĂ€mnar man ju inte under tiden man Ă€r hĂ€r, sĂ€ger Jonatan.
Vad tror ni egentligen Àr tjusningen med den hÀr bubblan?
â Alla Ă€r sĂ„ jĂ€vla snĂ€lla hĂ€r. En genomgĂ„ende godhet. Man blir liksom "Astridifierad", sĂ„ god som hon var blir man och vill vara, sĂ€ger Casper.
â Man kommer varandra vĂ€ldigt nĂ€ra. Vi som sĂ€songsjobbar har samma rytm. Livet utanför sĂ€tts liksom pĂ„ paus, i alla fall under sommaren, sĂ€ger Jonatan.
â Det Ă€r mycket passion. KulturmĂ€nniskor Ă€r bra pĂ„ att dra kĂ€nslorna ur varandra. Det Ă€r fint. Det finns sĂ„ mycket kĂ€rlek till konsten att den kĂ€rleken ibland slinker in nĂ„gon annanstans ocksĂ„, sĂ€ger Adrian.
Och nackdelarna?
â Det blir en ganska stor urladdning nĂ€r man kommer hem. UngefĂ€r halva sĂ€songen har gĂ„tt och det har hittills varit mycket sjukdomar, vilket ger en del schematekniska problem. Kanske blir man mer mottaglig vid trötthet. NĂ€r man hĂ€nger sĂ„ tajt som vi gör dag ut och dag in Ă€r det ju inget som direkt stoppar en smitta heller, sĂ€ger Casper.
â Det Ă€r ju ett ganska knĂ€ppt jobb egentligen. För mig startar sĂ€songen i mars och pĂ„gĂ„r till november vilket Ă€r en lĂ€ngre sĂ€song Ă€n vad sĂ€songsjobb kanske burkar vara. Det kan göra det lite knepigare att kombinera med andra just skĂ„despelarjobb eller uppdrag, sĂ€ger Jonatan.
â Det Ă€r mĂ„nga gĂ„nger bĂ„de kĂ€mpigt, nötigt och intensivt framför allt sĂ„ngmĂ€ssigt. Ledig tid gĂ„r ofta till Ă„terhĂ€mtning, sen ska man tillbaka igen. Det gör ju att de lediga dagarna kanske inte tas tillvara pĂ„ fullt sĂ„ som man skulle önska, sĂ€ger Adrian.
Med fullspÀckade, intensiva, givande och kÀnslosamma dagar Àr de alla tre eniga om att de inte Àr fÀrdiga som skÄdespelare pÄ Astrid Lindgrens VÀrld, i alla fall inte om de sjÀlva fÄr bestÀmma. "Vi vill absolut komma tillbaka. NÀr vi rullade in bilen hÀr i vÄras var det som att man kÀnde en lÀttnad. Man var hemma igen.", avslutar Casper Ericson.