Han har gjort filmer om folkracelivet och svensk rockabilly. Vimmerbyfilmaren Matz Eklunds senaste film, dokumentären om Eva Eastwood, blev nominerad till en publikens Guldbagge och det var under arbetet med den han kom i kontakt med omåttligt populära dansbandet Larz Kristerz.
– Eva har gjort en del låtar till Larz Kristerz och jag bokade en intervju med dem. När vi var klara slängde sångaren Peter ur sig ”du tror inte det skulle vara kul att göra en dokumentärfilm om oss?”
Resten är historia, som det brukar heta. I snart ett och ett halvt år har Matz Eklund följt bandet på spelningar runt om i Sverige. Till folkparker i Småland, Värmland och Dalarna. Inför storpublik på Liseberg och Grönan. För sittande publik i torpstugor.
Även om han inte var helt ointresserad av dansbandsmusik innan, ”man är ju uppvuxen med det och har lyssnat en del på Sven-Ingvars”, har han upptäckt nya sidor av genren.
– Larz Kristerz ett roligt band, annorlunda och något av ett showband. Hur de i princip slog igenom över en natt är som en saga, och de gör sin grej. Och så har de ju en otroligt bred och fantastisk publik, som det också varit spännande att komma i kontakt med. Allt från pensionärerna till 14-15-åringar som tar med sig mamma på spelningarna och de hängivna, med Larz Kristerz-tatueringar.
Det är inte bara historien om hur hobbybandet från Älvdalen, som älskade ekot från en äkta Hagströmsförstärkare och gjorde sin första spelning från ett lastbilsflak, blev hela Sveriges dansband efter genombrottet i Dansbandskampen. Filmen ”Vill du dansa?” är också en film om dansbandskulturen.
– Dansband är verkligen folkets kultur, men har haft lite av töntstämpel över sig. Nu har det hänt något och det är många yngre som gillar musiken och verkligen går in för att dansa. Att det finns 10-15 olika buggstilar och många olika sätt man kan dansa på är också något jag vill visa. Jag har intervjuer med experter som Thomas Deutgen.
Under filmarbetet har han kommit bandmedlemmarna nära.
– Vi har blivit riktiga kompisar. Jag har varit på grillkvällar hos Peter i Älvdalen, ska gå på derby i Stockholm med gitarristen Anders Tegnér nu på lördag. Att vi känner varandra väl har gjort det lättare och jag har lärt mig att dokumentärer mår bra av att man tar tid på sig. Man kan ha en vision från början, men det är alltid bra med nya infallsvinklar.
Att dansbandskulturen inte står överst på finkulturhyllan, men är desto djupare förankrad i den svenska folksjälen har bara triggat honom.
– Enkla låtar som sätter sig snabbt, scenkläder som sticker ut och där har ju Larz Kristerz verkligen gjort en grej av sina kostymer, där 70-talsidolerna Flamingokvintetten är förebilder. Jag tror nästan alla tycker om dansbandsmusik, innerst inne – men vill inte erkänna det riktigt.
Nu återstår bara någon månads slutarbete innan filmen är klar. Något premiärdatum är inte spikat. Filmen kommer att släppas på DVD och Matz Eklund hoppas och tror att även den här dokumentären kommer att visas i SVT.
– Jag har klart med distributör och förhandlar med SVT om både den här och min kommande film om Boppers. Men om det blir SVT eller några biografer först får vi se.
Innan årsskiftet ska han också till USA för inspelningar till den kommande dramadokumentären om Henrik Fors, Hollywood Hank och dessutom arbetar han med ett filmprojekt om autism.
– Det är kul att göra något helt annorlunda och sätta sig in i olika saker. Alla historier är spännande, bara man tror på sin förmåga att kunna berätta dem på ett bra sätt.
