"Filmen handlar om att vÄga bryta upp, det gjorde Sophie nÀr hon lÀmnade sitt liv och sin karriÀr i London. Jag hoppas att man ska bli inspirerad och kÀnna att livet inte behöver ta slut vid 50, vilket jag sjÀlv trodde. Sophie Àr en sÄdan som tycker att de första 40 Ären i livet inte var sÄ intressanta och sen vÀnde hon uppochner pÄ det", sÀger Elisabeth Gustafsson.
Historierna om den Àventyrslystna sysslingen Sophie hade Elisabeth Gustafsson fÄtt höra redan som liten. Sophie, eller Ann-Sofi som hon egentligen heter, var 13 Är Àldre och lÀmnade Sverige som 17-Äring för att jobba som bland annat fotomodell och designer. Mitt i vad den nu 51-Äriga regissören beskriver som "medelÄlderskris" bestÀmde hon sig för att berÀttelsen om Sophie hörde hemma pÄ vita duken.
â Jag Ă„ker ner till Mali i Afrika och söker upp henne. Hon hade dĂ„ bott dĂ€r i 11 Ă„r och hade ett hotell. Jag ville se hur hon levde och filmen visar vĂ„rt möte, hennes vardagsliv och vĂ€gen fram till att hon till slut mĂ„ste stĂ€nga hotellet eftersom det blev farligare och farligare i Mali, sĂ€ger Elisabeth Gustafsson nĂ€r Vimmerby Tidning trĂ€ffar henne i orangeriet vid hennes förĂ€ldrars hus strax utanför Vimmerby.
Resultatet blev dokumentĂ€rfilmen âDrömmen om DjennĂ©â, som visas pĂ„ Vimmerby bio den 14 september. DĂ„ kommer ocksĂ„ regissören sjĂ€lv att vara dĂ€r och berĂ€tta. Vid visningen kommer Ing-Marie Fransson att vara samtalspartner till regissören, som hoppas att publiken kommer vilja stĂ€lla mĂ„nga frĂ„gor om dokumentĂ€ren som spelades in under tvĂ„ resor 2017.
â Det var bara jag och en kameraman som Ă„kte, vi ville vara ett litet team pĂ„ grund av sĂ€kerhetsrisken. Det hade blivit farligt i Mali redan tidigare men inte i den delen av landet dĂ€r hotellet lĂ„g. Jag var dĂ€r tvĂ„ gĂ„nger och första gĂ„ngen stötte jag pĂ„ en del modiga turister, andra resan fanns inga turister alls, sĂ€ger Elisabeth Gustafsson.
DokumentÀren handlar i första hand om Sophie och mötet mellan henne och regissören sjÀlv, men ocksÄ lite om Elisabeths nu bortgÄngna pappa. Den mÄlar ocksÄ, sÀger regissören, en bild av landet Mali.
â Det Ă€r inte en nyhetsrapportering men man fĂ„r ju se flera sidor av Mali, det Ă€r ett fantastiskt vackert land. Filmen handlar ocksĂ„ om att vĂ„ga bryta upp, det gjorde Sophie nĂ€r hon lĂ€mnade sitt liv och sin karriĂ€r i London. Jag hoppas att man ska bli inspirerad och kĂ€nna att livet inte behöver ta slut vid 50, vilket jag sjĂ€lv trodde. Sophie Ă€r en sĂ„dan som tycker att de första 40 Ă„ren i livet inte var sĂ„ intressanta och sen vĂ€nde hon uppochner pĂ„ det, sĂ€ger Elisabeth Gustafsson.
"Ofta Àr det sÄ att man förbereder sig och gör research innan man Äker och filmar, jag gjorde tvÀrtom. Vi filmade 83 timmar som skulle klippas till en timme och 20 minuter. Det Àr inte sÄ smart kanske men det blir ocksÄ lite som om att man Àr pÄ resa sjÀlv. SÄ vill jag att publiken ska kÀnna, som att man Àr dÀr med mig", sÀger Elisabeth Gustafsson.
FrÄn början hade regissören inte planerat att hon sjÀlv skulle vara med i filmen men vÀl pÄ plats hos Sophie mÀrkte hon att hon att hon var tvungen.
â Sophie tyckte först att det var lite jobbigt att berĂ€tta om sitt liv men det blev lĂ€ttare nĂ€r det blev ett samtal. Nu Ă€r hon jĂ€ttenöjd med filmen och att det finns en dokumentation över livet hon hade i Mali. Nu Ă€r hotellet borta och dĂ„ finns den kvar som minne.
Djenné Àr en stad vid floden Bani i södra Mali och dÀr utspelar sig stora delar av dokumentÀren, men faktiskt förekommer Àven bilder frÄn Vimmerby. Elisabeth var yngst av tre syskon och knappt tre Är gammal nÀr familjen flyttade hit frÄn Stockholm.
â Jag har med en liten Super 8-sekvens frĂ„n nĂ€r jag var liten. Pappa ville bli bonde och köpte en ko trots att vi inte hade nĂ„gon gĂ„rd. Han fick kontakt med Bertil Nilsson, Ingela Nilsson Nachtweijs pappa, och fick ha sin ko ute i Perstorp. Det var en vit köttras som heter Charolais, en fransk ras, som ingen i trakten hade dĂ„. Sen fick min syster en ponny av farfar och den hade vi ocksĂ„ i Perstorp innan vi flyttade ut till Hörestadhult, dĂ€r jag vĂ€xte upp. Filmsekvensen visar nĂ€r vi tre syskon drar en bĂ„ngstyrig kalv.
Elisabeth Gustafsson lÀmnade Frankrike nÀr pandemin slog till. IstÀllet kom hon hem till Vimmerby och passade pÄ att bygga om och rusta upp orangeriet pÄ förÀldrarnas tomt.
Filmen ska, förutom i Vimmerby, visas pÄ flera stÀllen med "vÀrldspremiÀr" i Dalarna eftersom huvudpersonen Sophie kommer dÀrifrÄn. DÀrefter visas den bland annat i Stockholm och pÄ flera orter i SmÄland, dÀribland pÄ en filmfestival i VÀxjö. Det innebÀr en hel del kringflackande för Elisabeth, men den livsstilen Àr hon van vid Àven om hon det senaste mer och mer hittat tillbaka till Vimmerby.
â Jag Ă€r en ganska fri sjĂ€l, sĂ„ att sĂ€ga. Tidigare var jag bara hĂ€r pĂ„ sommaren och över jul men det har blivit mer, mycket pĂ„ grund av pandemin. Jag har en bas i Vimmerby nu, sen har jag en lĂ€genhet i Stockholm och sen har jag bott i Paris i tvĂ„ omgĂ„ngar. Under pandemin drog jag frĂ„n Frankrike till Vimmerby, och det gĂ„r egentligen lika bra att sitta hĂ€r och jobba med manus och möten, sĂ€ger Elisabeth Gustafsson.
Elisabeth Gustafsson har tidigare regisserat bland annat flera barnfilmer. Hon lĂ„ngfilmsdebuterade 2014 med Krakel Spektakel. Som kortfilmsregissör debuterade hon med "Ălskade duâ, med Sofia Helin och Johannes Bah Kuhnke i rollerna, Ă„r 2003.