“Jag har gjort det här i 30 år och jag tycker fortfarande att det är lika roligt varje dag, så det är nog lite därför jag har hängt mig kvar” säger Josefin.
– Det är super här, jag trivs så himla bra. Jag har aldrig haft ont i magen eller söndagsångest. Jag njuter varje dag jag går till jobbet.
När Vimmerby Tidning träffar den orubbliga kocken i hotellentrén har hon fortfarande några veckor kvar till semestern.
– Jag går så sent jag bara kan. Jag vägrar tidig semester, jag skulle stressa över att folk inte har koll på rutinerna. Går jag senare behöver jag inte svara på lika många telefonsamtal.
Josefin är den som varit längst anställd på det anrika hotellet.
Josefins jobb är inget för veklingar. Det tuffa klimatet i köket kan bli för mycket för den som inte klarar av det höga tempot. Trots att reglerna var hårdare när Josefin började sin resa var det inget som skrämde henne.
– Jag är inte konflikträdd och kan bita ifrån om det behövs. Jag gick ju en helt annan skola än idag, då gjorde du inget som du inte var tillsagd. Om de inte var nöjda med dig på praktiken åkte du ut första dan, du fick inte komma tillbaka.
Josefins historia är ganska unik i ett yrke som präglas av hög personalomsättning.
– Jag hinner aldrig tröttna. Stadshotellet har bytt ägare ungefär vart femte år. Då har jag fått nya kollegor, ny energi och ett nytt tänk. Jag har inte behövt flytta på mig!
I köket är det högt tempo och stundtals tufft, en miljö som inte alla klarar av men som Josefin envist kämpat sig genom.
Men Josefins benhårda driv har gjort att hon ibland suddat ut gränserna mellan arbete och vardag. Förra året överrumplades hon av en plötslig utmattning.
– Jag gick ut härifrån en dag och visste inte vart jag bodde. Då kände jag att det hände något jag inte riktigt kunde gå med på. Hit, men inte längre.
Både relationer och fritidsintressen har tagit stryk av hennes plikttrogna arbete.
– Det är lätt att ta med sig jobbet hem, man sitter på hästryggen och beställer fisk liksom. Det blir en livsstil. Visst har man jobbat bort både kompisar och hobbys, det är en smäll jag har tagit.
“Jag tycker om mitt jobb så mycket och mina kollegor ger mig jättemycket energi” säger Josefin.
Men trots att bara ljudet av en tvättmaskin har kunnat sätta igång Josefins alarmklockor har hon varit på jobbet så mycket hon bara kunnat.
– Jag var rädd för att inte komma innanför dörren igen, så jag har krupit hit varje dag.
Fast beslutsam om att vänja sig in i köksmiljön igen har hon envist arbetat sig tillbaka, mycket tack vare stöttande chefer och kollegor på Stadshotellet.
– Organisationen har varit helt fantastisk, de har ställt upp till hundra procent. Nu tar jag inte med mig jobbtelefonen när jag går hem. Jag försöker avveckla att vara tillgänglig hela tiden, även fast det kliar i fingrarna ibland.
Kökschefen Josefin Carlson firar 30-årsjubileum på Stadshotellet i år.
