Josefin Holst har rast från repetitionerna av Karlsson-föreställningen när vi ses. Det är mycket nu, när säsongen i ALV närmar sig med stormsteg. Repliker ska in. Tekniska detaljer sitta. Skådespela, dansa, sjunga, ibland samtidigt.
– Vi har precis kört ”jaktscenen” och det var lite svettigt, vi är två som delar rollen men idag var jag utan min dubbel så jag fick köra alla ”springningar” själv.
För den som inte fullt ut kan sin Karlsson handlar det om scenen när den vackra, genomkloka och lagom tjocka mannen i sina bästa år klär ut sig till spöke och jagar ”Husbocken”.
– Och den stackars fröken Bock blir ju alldeles llliiivrrrädd, säger Josefin med övertygande darr på rösten.
En roll i Astrid Lindgrens Värld har den utbildade musikalartisten, med en examen från Performing Arts School i Göteborg på cv:t, drömt om i flera år. Nu fick hon inte en, hon fick två. Den godhjärtade, trygga och stöttande Alva på Junibacken – och den barska och lättstötta fröken Bock.
– Det är ju 20-årsjubileum för mig och Madickenföreställningar. Jag spelade Lisabet i ”Madicken på Junibacken” med amatörteatersällskapet Teater Sythercopie i min barndomsstad Söderköping 2005, när jag var nio. Fem år senare spelade jag Alva i samma sommarteater i Söderköping och nu, tjugo år senare, spelar jag Alva i den här parken. Det är väldigt fint. Jag trodde inte jag skulle få möjligheten att spela Alva igen, min andra roll känns mer given.
Varför?
– De är enorma kontraster och jag tror jag har närmare till den komiska, lite taskiga fröken Bock, än den varma, snälla Alva – men det är ruter i Alva också. Fröken Bock har länge varit en drömroll, att få göra henne till min egen. Men att jag får chansen att göra Alva igen, och just här, känns magiskt. Som att det var något menat med det.
Att växla roller kan säkert bli en utmaning, tror hon.
– Men just nu är utmaningen att lära sig föreställningarna. Jag ser faktiskt fram emot att få möjlighet att göra båda under en och samma dag, det känns jättekul. Jag tror inte jag kommer att tröttna, om jag säger så.
Variation är en normal del av Josefin Holst vardag. En show- och musikalartist jobbar där jobben finns. Hon har kört shower på turisthotell i Grekland och på Grand Canaria, sjungit i julshower i olika delar av landet, säsongat som musikalskådis i Kolmården, High Chaparral och Parken Zoo i Eskilstuna. De senaste åren med utgångspunkt Vimmerby.
– Vi flyttade hit 2021, när min sambo fick jobb här. Då var det fortfarande pandemi, jag skulle egentligen ha åkt ut och showat med Sunwing, men utresedatum blev uppskjutet och då slängde jag in en spontanansökan här i parken, fick jobb som publikvärd och fastnade verkligen för Astrid Lindgrens Värld.
Fyra år senare har hon ett teaterjobb hon kan ta cykeln till. Att jobba med det hon vill, på hemmaplan, är en lyx.
– De jobb jag haft har gett enormt bra erfarenhet, scenmässigt. Jag har verkligen haft möjlighet att sätta mina verktyg från musikalutbildningen i kroppen. Men det kan också vara tufft att vara hemifrån längre perioder, eller att fira jul och nyår på andra sidan jorden. Jag har växlat ner lite, jag går inte på jättemånga auditions nu, jag försöker satsa på mindre jobb som är lite mer säkra och lite kortare, så jag inte behöver bo borta i ett år, för det är jag inte sugen på i dagsläget. Jag fyller 30 år i år, så det är kanske lite 30-årskris också.
Höst, vinter och vår jobbar hon som kulturpedagog och administratör på Kulturskolan.
– Det är ju otroligt roligt att få ha ett jobb inom branschen som sitt vardagsjobb, eller brödjobb om man så vill, det är verkligen inte alla som har möjlighet till det. Nu har jag också startat eget företag, jag sjunger på företagsfester, dop, bröllop och liknande. Det blir en bra mix.
Hur länge orkar man jobba på så många olika saker?
– Svårt att säga, men jag tror att så länge jag tycker att det är kul och värt det, då kör jag på. Men sekunden jag tänker nä, nu känns inte det här roligt då slutar jag.
Hur tror du det blir att möta förväntansfulla barn – och kanske minst lika förväntansfulla föräldrar – i sagoparken?
– Det är jätteviktigt för den här parken att allt är på riktigt, man får verkligen tänka till hur man är. Det är också en ny utmaning för mig att ha barn som kollegor. Det är superroligt och jättespännande och helt annorlunda. Jag har ju på Kulturskolan jobbat med barn men det är ändå en skillnad. Det är jättefint att se barn gå in i de här fantastiska karaktärerna.
Erfarenheten från andra nöjesparker ger trygghet.
– Improvisera och mingla har jag fått göra väldigt mycket på mina andra jobb. Även om man gör samma föreställningar samma dag kommer det nya gäster, nya barn. Det händer saker och vips är det något man måste lösa. Det är det som är magin med teater, det roligaste som finns är att få lösa saker på plats och tänka snabbt, det är alltid skarpt läge. Men man utvecklas ju hela tiden när det gäller sång och musik, yrkesmässigt är man aldrig klar.
Drömrollen nu, vilken är den?
– Jag kan verkligen tänka mig en fortsättning här i ALV och det vore roligt att få göra Lovis någon gång. En roll i en stor musikal hade ju också varit något.