– Det passade jättebra att engagera våra killar som är nya i Sverige och finns i vårt fotbollslag kring det här. Även här försöker vi jobba för att tjejerna ska få extra plats, på tisdagar frigör vi planen för bara tjejer, säger David Lindgren, projektledare i föreningen. Vi vill skapa nya förebilder för killarna och tjejerna på Grundsärskolan också. Så att de får knyta nya kontakter och få in lite fysisk aktivitet.
På fotbollsplanen på Astrid Lindgrens skola rör sig en klunga unisont över planen. Små frenetiskt löpande fötter, ögon klistrade på bollen. Dammet yr på den nötta planen. Plötsligt ljuder visselpipan och deltagarna i dagens rastfotboll samlas runt Abbe och André som delar upp gruppen i två lag, varav ett förses med orangea västar. Abbe blåser i visselpipan och skickar upp bollen i luften.
Matchen är igång. Det svänger. En målvaktsutspark hamnar i bröstet på en motspelare och studsar retsamt tillbaka in i mål. Lag orange är i upplösningstillstånd. Hands! Hands! Domare Abbe viftar avfärdande med handen. Lag orange ska få sin upprättelse. Efter ett snabbt utkast går bollen som på ett snöre ut längs vänsterkanten, snett inåt bakåt och högt i nättaket till höger om en chanslös målvakt.
För både André Nunes och Abdulrahman ”Abbe” Kharma är det första säsongen med VIF. André, som kommer från Brasilien, är bara tre månader in i sin vistelse i Vimmerby efter åtta månader i Stockholm. Abbe kom till Sverige för tre år sedan som ensamkommande. Han har tidigare spelat med Fågelfors och Högsby. De nappade båda på kontraktsförslag som innefattade både fotboll och en fot in på arbetsmarknaden.
– Jag trivs jättebra. Barnen är snälla, jag kan lära mig om språket och kulturen av dem. Jag tror att det är viktigt för båda sidor, både för barnen och för oss spelare, säger André.
– Man kommer hit, träffar nya människor och lärare. Jag älskar barnen. Ibland är de lite jobbiga, men de är härliga. Vi blir kompisar. Att Vimmerby IF hjälper oss med jobb är bra, det var svårt med språket när jag kom hit men det går bra nu, säger Abbe.
David Lindgren berättar att man såg en väldig fördel i att ha en kille som Abbe, som själv kommit som ensamkommande från Syrien, bland sina ledare. Han hoppas att föreningen ska kunna fortsätta rekrytera på samma sätt – med det fotbollsmässiga såväl som det sociala i åtanke.
– När man är ny i Sverige står man ofta långt ifrån arbetsmarknaden eftersom man inte kan språket. Att prata med barn är ett väldigt bra sätt att komma in i språket. Sen är tanken att de, efter något år med vårt sociala arbete inom projektet, ska kunna gå vidare till ett ordinarie arbete.
Föreningen vill i framtiden fortsätta engagera fler tjejer, inte minst som ledare.
– Drömmen vore att kunna engagera tjejer på samma sätt som vi gjort med de här killarna.