Stefan Fredriksson och barnbarnet Alfons, 3, gillar att leka i Gästgivarehagen. "Vi fiskar haj", berättar Alfons. Det är lekar av det här slaget som lagt grunden till barnboken "En bra pinne förlänger livet."
Stefan Fredriksson, 67, har ägnat hela sitt liv åt idrott och föreningsliv, med engagemang i Södra Vi IF och jobb som idrottskonsulent på RF-SISU. Nu är han aktiv pensionär. Och morfar. En närvarande sådan, med barnbarnen Alfons, 3 och Knut, 1 på bekvämt ”kom-och-lek”-avstånd.
Ofta hamnar de i Gästgivarehagen.
– Pinnar är bra. Jag ska fiska haj, säger Alfons och lägger sig på mage bredvid morfar med en fiskepinne riktat mot det för dagen hajrika vattnet i "hagen".
– Om vi får upp en haj släpper vi i den igen, säger Stefan.
Det är stunder som den här som fick honom att skriva ner en saga, med egna teckningar.
– Jag tecknar och målar en hel del, och lite skrivande har jag ägnat mig åt tidigare. Jag medverkade i en bok om träningslära i friidrott för 12-14 åringar, jag skrev om hur man tränar kula och diskus. Men det är säkert 10-15 år sedan.
Den här berättelsen kom alltså att handla om pinnar.
– Du vet hur det är med små grabbar och pinnar. Det roliga är att de där pinnarna kan bli vadsomhelst när man leker. De kan användas till allt möjligt. Så jag skrev om det, mest som en kul grej för Alfons egentligen. Sedan började jag få lite förfrågningar från kompisar. Efter ett tag kände jag att det var bättre att göra en bok istället för att ha en massa lösa papper överallt. Och Knut ville jag också ha med på något sätt, så jag gjorde honom lite äldre.
En pinne kan användas till många olika saker. Man kan försöka peta på molnen med den, eller hoppa över den. Boken har Stefan Fredriksson illustrerat själv.
Boken "En bra pinne förlänger livet" har han gett ut själv.
– Det är ingen tjock historia, det är bara tolv sidor, tar bara några minuter att läsa. Det har ändå varit ganska mycket jobb, det är mer fix än man kan tro. Jag har samarbetat med ett tryckeri i Högsby.
Alfons måste ju ändå vara den vassaste kritikern, vad säger han?
– Han har ögnat igenom den, och kände i alla fall igen mig på bilderna och kanske att det var han själv också. Och han känner igen en del av det vi gjort, bland annat pinnstället i slutet av boken. När pojkarna blir lite äldre kommer de säkert tycka att det är roligt att kunna läsa om vad de hittade på med morfar en gång i tiden.
Minstingen Knut har börjat upptäcka pinnar han också. "Men han stoppar dem mest i munnen".
Författare vill han inte kalla sig – än.
– Det krävs tre böcker för det, sägs det.
En tredje bok är dock redan i pipeline.
– Ja, den är faktiskt på gång. Samma upplägg med Alfons, Knut och morfar, men vi är ute på andra upptåg, gör andra grejer tillsammans som vi tycker är kul. Det var ju så det började.
Alfons, 3 och Knut, 1, får ofta hänga med morfar Stefan Fredriksson på upptåg.