I ateljén i Grönlid står målningarna på rad och på andra sidan fönstret flanerar gutefåren, ett återkommande motiv, bakom gärdsgården. I en svart pärm har konstnären sparat urklipp från tidningar, med texter som berättar om de många utställningarna sedan 80-talet.
– Farsan var yrkesmålare och hade en liten firma, på 50-talet. Vid jul, när ingen ville ha målat hemma, tog han emot möbler och målade hemma i källaren. Då åkte jag på att dekorera, gungstolar och så. Jag har mer eller mindre målat sedan dess och sen slutet av 70-talet har jag engagerat mig kontinuerligt, säger Gert-Ove Gustafsson.
Vimmerbykonstnären är sedan länge etablerad och har ställt ut på fler håll i Sverige. Under pandemin hölls äventyren på en miniminivå men 75-åringen hann trots det med en utställning, på Vandalorum i Värnamo. Med det sagt så har han knappast legat på latsidan de senaste åren. Inspirationen flödar och tavlorna målar ju inte sig själva.
– Jag sätter mig här och bläddrar i gamla skisser, från 70-talet och framåt. Här är till exempel en teckning på vår golden retriever som vi hade. Jag återknyter bekantskapen och böjar måla, säger Gert-Ove Gustafsson.
Skissblocken från nära 50 år tillbaka bor i en stor korg och ur dem föds både stora och små konstverk, ofta i olja men Gert-Ove använder också temperafärg och sysslar dessutom med grafik och etsning. Gamla saker, gärna hårt använda, som exempelvis verktyg och krus, står ofta i fokus. 75-åringen går gärna på loppis och letar inspiration. I ateljén finns exempelvis en amfora, ett stort kärl, som han kom över i somras och bestämde sig för att föreviga. Närmiljön tilltalar och även det minsta går att besjäla, det gäller bara att titta noga.
– Sen så är jag lite fågelnörd. Jag gick på folkhögskola i mitten av 60-talet och då hade jag en fågelintresserad lärare som anordnade resor till Öland. Sedan dess har jag varit fäst, både vid fåglar och landskapet på Öland, säger Gert-Ove.
Sommaren innan pandemin ställde konstnären ut sina målningar vid Skördefesten på Öland och nu har nedräkningen börjat för en ny utställning i samma lokal, en stenlada på Eriksöre bygata i Färjestaden. Dit tar han med sig ett 20-tal tavlor.
– Det är en lokal som passar mig. Den har tre väggar och häromdagen när det var fint väder la jag ut tavlorna på gräsmatten i vinkel på tre för att få grepp om det, säger han.
Hur många tavlor det blir på ett år vet inte Gert-Ove, men skissblocket är alltid med och fylls av både tankar och teckningar.
– När man målar är man först kanske lite nöjd, sen är man mindre nöjd och till slut så tar man bort och börjar om. Det är inget som är färdigt och man kan inte riktigt låta det vara heller, säger han.
Har du någon gång funderat på att sluta?
– Nej. Jag vet inte vad det är fatt att en håller på men det är bara så. Så länge det är roligt är det ju bara att hålla i.
Samtidigt, säger 75-åringen, är det en utmaning att alltid försöka göra tavlorna bättre.
– Förr var jag rädd för att överarbeta men det är jag inte nu, det går att hålla på med grejerna, säger han.
Konstnären berättar att han lätt blir lite generad när någon säger att de tycker om hans målningar.
– Jag gör ju inget kontroversiellt eller spektakulärt, jag håller mig till det jag ser. Det går väl an, när folk är positiva, säger Gert-Ove Gustafsson.