Historisk vårvandring

Under några torsdagskvällar under våren träffas samhällsborna och vandrar runt i de olika delarna av Gullringen och Brännebro, och man berättar om utvecklingen under de hundra åren som förflutit sedan Östra Centralbanan invigdes.

Intresserade Gullringsbor på samhällsvandring.

Intresserade Gullringsbor på samhällsvandring.

Foto: Fotograf saknas!

Vimmerby2002-05-21 06:29

För ett hundra år sedan stod storskogen tät och bebyggelsen inskränkte sig till ett par torp, där samhället nu ligger. Förra torsdagen vandrade man runt kring järnvägsstationen, berättade om husen som byggdes vid sekelskiftet, hotellet och caféet, om Sveaborg, det stora hyreshuset i tre våningar som byggdes 1907, om skvaltkvarnen vid Lommenäs, och många av deltagarna hade minnen från tiden för 50 år sedan.
I torsdags kväll var det återigen dags för en runda, denna gången vid Brännebro. Carl Erik Svensson i Kåreda hade en hel del att berätta, liksom Maja Nestor, som så levande kan beskriva de gamla torpen och backstugorna med sina innevånare.
Carl Erik Svensson har en teori om hur namnet Brännebro uppkommit. Här låg förr ett kimröksbränneri, och intill fanns ett vadställe, sedermera byggdes en bro över detta. Bron vid bränneriet kan ha blivit "Brännebro" till namnet.
Kvarnen i Brännebro byggdes samtidigt med kraftstationen 1915. Mjölnare var Knut Pettersson, senare hans son Sigvard Pettersson. Numera är kvarnen ombyggd till bostadshus.
1894 byggdes mejeriet, som betjänade bönderna i byarna runt omkring. 1944 var det dags för 50-årsjubileum, och Evert Andersson från Örsåsa läste upp det tal som hans far Anders Andersson höll vid denna festlighet. Konceptet fanns kvar.
Bönderna hade som uppgift att vintertid ta upp is och lägga i en isdös. Denna is skulle räcka hela sommaren till att kyla mjölk, grädde och smör. I tur och ordning fick bönderna ställa upp med körvandring för att kärna smör, innan mejeristen på annat sätt kunde ordna med den kraft som behövdes.
Det berättades, att folkskolläraren J A Stjerna, som bodde i torpet Lindsbo, var den som tog initiativet till byggandet av mejeriet, och han blev också dess förste ordförande.

Skola i Brännebro
Innan skolan byggdes i Brännebro 1879 fick barnen lära sig läsa och skriva genom ambulerande lärare. Förmodligen fick inte alla barn den möjligheten, för barnantalet var för det mesta stort i familjerna, och de fattiga barnen fick nog tidigt hjälpa till med arbetet, både hemma och som dagsverken. 1880 fanns inte mindre än 572 skolpliktiga barn i socknen.
Den nya skolan byggdes 1952 och det blev skolbespisning i den gamla byggnaden under ett antal år. 1979, precis ett hundra år efter uppförandet, revs den gamla skolbyggnaden.

Skyttepaviljongen
Den 2 juni 1901 beslutades att bygga skjutbana vid Brännebro, och densamma stod snart färdig och ävenså den fina skyttepaviljongen. Föreningen var mycket livaktig och hade flera duktiga skyttar och även en blåsorkester, som konserterade vid högtidliga tillfällen.
Så småningom lugnade verksamheten ner sig men återuppstod 1939-1940 i samband med krigsutbrottet. Hemvärnet hade regelbundna skjutningar, och många var de skyttar som övade att skjuta prick. Även kvinnor, speciellt lottor, prövade sin skjutförmåga också. I samband med vägens ombyggnad, revs skyttepaviljongen, men där är nu uppsatt en skylt och platsen är iordninggjord genom pensionärsföreningens försorg.

Affärer i Brännebro
1850 öppnade Valdo affär i Brännebro, och 1881 startade Leander Johansson sin affärsverksamhet alldeles intill. De blev arga konkurrenter. Alldeles i början av 1900-talet flyttade Leander affären till sin nya stora byggnad vid järnvägsstationen. Affären finns fortfarande kvar - Wohlfarts affär, som numera ligger i nya centrum av Gullringen. Många roliga historier kommer i dagen vid sådana här tillfällen, när man träffas, och det beskrevs hur det kunde gå till på sammanträden och liknande, när starka viljor ställdes mot varandra.
Att det funnits en krog i Brännebro på Pechlins tid och fram till början av 1820-talet, det vet de flesta Gullringsbor, eftersom det satts upp en skylt om detta i ängen mellan skolan och Espings verkstadshus. Förmodligen var den en lämplig anhalt att släcka törsten på mellan gästgivargårdarna i Skärstad och Fröåsa.
Ett trettiotal samhällsbor var med på vandringen, och nästa vecka är det dags att berätta om centrum, där förr gick kor och betade på "Levins mosse".

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om