Hem till gården - i Näfstad

Underbart vacker natur med ängar, skogar, hagar och betande mjölkkor ger besökaren associationer om hur det var förr på de "levande" gårdarna överallt i vår bygd, där man hade allehanda djur, från kor och hästar till smådjur som grisar och höns. Jag ska besöka en ung kille, som för inte så länge sedan kommit hem från ett halvår på Nya Zeeland - Torbjörn Svensson, som i framtiden ska överta släktgården i Näfstad by utanför Gullringen.
Jag möter en ung man på trappan till mangårdsbyggnaden, som med ett fast handslag och vänligt leende önskar mig välkommen - ganska likt mitt besök här för ett tiotal år sedan, då Torbjörns farfar Birger Svensson tog emot för ett besök från tidningen, som skulle gälla reportage i dåvarande serien "Gods och Gårdar".
För Torbjörn Svensson är det självklart att han ska bli bonde på sin fädernegård. Han tycker om att arbeta med lantbruk, det finns inget annat alternativ som frestat. Här har han växt upp och från tidig ålder hjälpt till med lite av varje. Gården omfattar även skogsbruk, så många olika uppgifter finns att ta tag i.
Torbjörns farfar berättade en gång för mig, att gården den 28 april 1783 kom i familjens ägo genom anfadern Olof Trulson, som köpte den av generalen och friherren Carl Fredrik Pechlin på Ålhult. Köpebrevet finns fortfarande bevarat.
Så här ser släktträdet ut:
Olof Trulson 1736-1801
Per Olofsson 1764-1825
Olof Persson 1799-1866
Inga Maria Olofsdotter 1830-1913
Gustaf Adolf Svensson 1860-1927
Olof Ragnar Svensson 1894-1967
Birger Svensson 1920-2007
Ulrik Svensson 1950
Torbjörn Svensson 1985

Längre bak i släktleden finns den Heliga Birgitta. Hon ägde flera gårdar i vår bygd, men det är länge sedan, nära åtta hundra år.
Att få förvalta denna gamla gård, som funnits i släkten så länge, är en stor ynnest, och Torbjörn är medveten om detta. Han känner också till att bygden varit bebodd och brukats redan på järnåldern och bronsåldern, vilket bekräftas av fornfynd som hittats i jorden, samt av gravar och bautastenar som finns på gårdens marker.
Vi återkommer till nutid och fortsätter prata om hur Torbjörn och hans kompis Emil kom att resa ut på sin spännande färd till Nya Zeeland.
Efter militärtjänsten i Eksjö på Ing 2 arbetade Torbjörn som avbytare på olika gårdar, men tanken fanns att resa ut i världen och se sig omkring, innan han fast etablerade sig. Tillsammans med kompisen Emil Gårdebrink kom de så småningom till beslutet att resa ut något halvår. Bästa tiden att resa var på hösten när mesta arbetet på hemmagården var avklarat och att resa mot sommaren var frestande. Det blev Nya Zeeland som lockade, för där skulle finnas en vacker natur, olik Sveriges bygder. Filmen Sagan om ringen spelades till viss del in där, så många saker i förening gjorde, att Torbjörn och Emil satsade på ett halvår på Nya Zeeland.
Många papper skulle fyllas i, men med hjälp av JUF i Sverige och motsvarande organisation på Nya Zeeland, så ordnades resan med flyg, information införskaffades, liksom försäkringar samt givetvis uppgift om arbetsplats och kontaktperson, om något skulle strula.
I höstas tog resan sin början. Flyget gick till staden Christchurch på sydön, och västerut gick sedan färden till gården, som skulle bli arbetsplatsen för ett halvår framåt. Torbjörn och Emil kom att arbeta på var sin gård. Torbjörn fick ha eget hushåll i ägarfamiljens gamla gårdsbyggning tillsammans med några andra grabbar från Canada och Australien. Torbjörn säger leende att det var lite ovant att själv tänka på allting som mamma ordnat förut - mat, tvätt och liknande. Att ta ansvar och sköta sig själv på så sätt var en nyttig upplevelse.
Torbjörn ser med glädje tillbaka på tiden på Nya Zeeland. Nya insikter fick han i arbetet med växtodlingen, som var huvudsaklig verksamhet. Torbjörn fick tjänstgöra som "allt i allo", traktorförare, vara med i arbetet med utsädesrensning och rensning av gräsfrö, göra foderblandningar och tillverka pellets samt arbeta med transporter till olika lagerlokaler. "Allt var inte roligt" säger Torbjörn, men det är ju så inom alla arbeten.