Det Àr inte alltid vi förknippar hundar med högljudda platser fulla med folk, men i Gnagaredalen verkar Àven vÄra fyrfotade vÀnner stortrivas. Under trÀden i skuggan ligger hundar och vilar medan racet pÄgÄr alldeles intill. En bit in pÄ omrÄdet trÀffar Vimmerby Tidning den franska bulldoggen Ester och hennes kompis, mellanpudeln Gibson.
Störs de inte av de höga motorljuden?
â De bryr sig inte. Jag trodde att Gibson skulle vara stressad men de Ă€r mest fokuserade pĂ„ pinnar, sĂ€ger matte Caroline Lindau.
Caroline och maken Jesper Àr hÀr för fjÀrde gÄngen och i Är tÀvlar bÄda sönerna. De har rest frÄn Vallentuna för att vara med. Caroline berÀttar ocksÄ att hundarna Àr terapihundar och att det hÀr Àr en bra plats för dem att trÀna pÄ att interagera med mÀnniskor och andra hundar.
Helt plötsligt kommer Ester fram och börjar tugga pÄ reporterns anteckningsblock. DÄ var det dags att vandra vidare i vimlet.
NÄgra meter lÀngre bort stöter vi pÄ en lite större fyrfoting, Sankt bernardshunden Milo. Han verkar njuta av evenemanget lika mycket som Àgaren Emil gör.
â Han stör sig inte alls, han tycker bara det Ă€r kul att vara pĂ„ folkrace, sĂ€ger husse Emil, 11 Ă„r.
Emils pappa Àr funktionÀr pÄ Semesterracet sÄ bÄde barn och hundar har vuxit upp med folkrace. Hunden Milo har nu besökt sitt första semesterrace och det blir nog heller inte det sista.