"Det finns mer liv i saker som är tillverkade för hand"

Skräddaren och fina saker-samlaren Cathrin Åhlén tog över sin farfars gamla julgranskulor. Familjen tyckte inte om dem men för henne finns en alldeles särskild tjusning med gammaldags pynt och inredning.

"Den är kanske lite ful egentligen, men jag minns den så tydligt från när jag var liten. Ingen annan i min familj tyckte den var fin förutom jag", säger Cathrin Åhlén om den lite speciella julkulan gjord av paljetter, rörpärlor och nålar.

"Den är kanske lite ful egentligen, men jag minns den så tydligt från när jag var liten. Ingen annan i min familj tyckte den var fin förutom jag", säger Cathrin Åhlén om den lite speciella julkulan gjord av paljetter, rörpärlor och nålar.

Foto: Johannes Widergren

Vimmerby2021-12-23 21:30

I Cathrin Åhléns hus i Horn, en bit utanför Vimmerby kommun, har julen ett gammaldags skimmer. I år firar 33-åringen högtiden med familjen utanför Örebro men har trots det satsat på att klä huset i julskrud.  

– Vi åkte inte förra året men i år kommer vi faktiskt göra det. Jag har inte träffat min familj på jättelänge, så det blir mysigt. Jag trodde inte att jag hade hunnit pynta särskilt mycket men när man tittar sig omkring så har det blivit en hel del, säger hon.  

För Cathrin Åhlén går nyproducerat julpynt och plastiga julgranskulor bort. Hon siktar istället på en gammaldags men stilren utsmyckning.  

– De nyaste julkulorna jag har är från 60-talet. Många är slitna och har en härlig patina men har ändå ett annat djup än moderna varianter, tycker jag. Det började med att jag ärvde en uppsättning från min farfar, säger hon.  

undefined
Julkulorna som Cathrin ärvde av sin farfar är från 1960-talet eller äldre. Alla är tillverkade av glas och ofta mindre än moderna varianter.

Det finns mer liv i saker som är tillverkade för hand, menar Cathrin Åhlén, som förutom julgranspynt också samlar på bland annat juldukar, svulstiga silvervaser från 1940-talet, historiska kläder och nationalromantiska bonader från sekelskiftet och framåt. I den ärvda och färgglada uppsättningen julgranspynt finns en pjäs som sticker ut, en röd kula gjord av paljetter, rörpärlor och nålar. 

– Den är kanske lite ful egentligen, men jag minns den så tydligt från när jag var liten. Ingen annan i min familj tyckte den var fin förutom jag, säger Cathrin Åhlén.  

Hon är också en flitig julpysslare och har bland annat byggt pepparkakshus i olika varianter som hon sålt på julmarknaderna på Astrid Lindgrens Näs och Villa Vimmerby. Liksom julgranskulorna från farfar är det här ett intresse som gått i arv. 

– Jag är uppvuxen med en pappa som gjorde jättestora pepparkakshus som var modeller av vårt hus, där en taksida var en hel plåt. Det är enormt men blev min pepparkakshus-standard. Det krympte med åren men sedan dess har jag bakat några olika hus varje år.  

undefined
Det här är det enda pepparkakshuset som blev över efter julmarknaderna. Det fick följa med hem och agera pynt bredvid två svulstiga silvervaser, som är en av många saker som Cathrin Åhlén samlar på.

Allt man kan göra av kartong kan man också göra av pepparkaka, menar Cathrin Åhlén. Hon bakar inga extra bitar utan litar på att inga delar går sönder, vilket de heller inte gjorde i år. Förra året bestämde hon sig dessutom för att göra ett test där hon samlade in recept från sina vänner och provbakade åtta olika degar för att avgöra vilken som var bäst.  

– Jag gjorde noteringar på hur alla degarna fungerar och valde en som jag vet blir ganska hård i bettet. Jag valde efter degens husegenskaper, men också kryddningen som gör den god. Det är en hel vetenskap bakom och jag älskar att experimentera.

Utöver pepparkakshusen har hon också tillverkat stora, 70 centimeter breda, pappersstjärnor som man kan hänga i fönstren. 

– Jag började vika dem förra året när jag fick extra tid över i och med pandemin. De är vikta av vaxat smörgåspapper och när det lyser genom dem blir det väldigt härligt. Det tar ungefär tio timmar att vika en stjärna, säger Cathrin Åhlén. 

undefined
Papperstjärorna som Cathrin Åhlén hade med sig till julmarknaderna på Astrid Lindgrens Näs och Villa Vimmerby tar tio timmar att vika. "Jag började vika dem förra året när jag fick extra tid över i och med pandemin", säger hon.

Till vardags arbetar hon som skräddare på Astrid Lindgrens värld och intresset för gamla fina saker har hon burit med sig länge.  

– Jag är uppvuxen i ett sekelskifteshus och funderade ofta kring de människor som bott där innan. Jag har alltid varit intresserad av sagor och att leva sig in i historiska epoker, säger Cathrin Åhlén.   

Cathrin Åhléns intresse för historia och ting från förr började redan när hon var liten och funderade mycket kring människorna som tidigare bott i familjens sekelskifteshus.
Cathrin Åhléns intresse för historia och ting från förr började redan när hon var liten och funderade mycket kring människorna som tidigare bott i familjens sekelskifteshus.
Julgranen i Sverige

Traditionen att ta in en gran i huset och pynta den till jul kommer från Tyskland. Den första kända klädda granen i Sverige är från 1741 och var då klädd med äpplen, saffranskringlor och vaxljus. 

Från bland annat herrgårdar och prästgårdar spred sig julgranen ut i bygderna och i slutet av 1800-talet var den allmänt och vanligt förekommande i hela landet. Då var fortfarande många granar så små att de ställdes på bordet eller hängdes från taket.

Källa: Nordiska museet

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!