Astrid Lindgren och hennes kompisar hade klipp i steget under sin luffarvandring. "De gick imponerande snabbt", säger Caroline Cabot. Men ibland tog de lift med en "automobil".
Idag, den 7 juli, startar Caroline Cabot från Vadstena med sin cykel – första etappmålet är Motala och Varamobaden.
– Astrid Lindgren skrev i Vimmerby Tidning att Varamobaden var några pinnhål högre än Krönbaden, så det måste jag förstås kolla om det stämmer, säger hon.
Vi får ta det från början. Få känner kanske till Astrid Lindgrens resebrev ”På luffen”, som publicerades i Vimmerby Tidning sommaren 1925.
– Jag tror i alla fall att det är en ganska okänd del av hennes skrivande, för min del var det inte det första jag kom i kontakt med. Men när jag snubblade över reseskildringen kände jag ändå att den är viktig. Man ser redan där hennes språk och stil, nästan lite ironisk och humoristisk, och man känner 17-åringens starka frihetslängtan, som senare kommer fram i flera av hennes böcker, bland annat Rasmus på Luffen.
Astrid Lindgren, då, för ett sekel sedan, fortfarande Astrid Ericsson, jobbade på Vimmerby Tidning sedan hösten 1924. Den 3 juli sommaren därpå startade fotvandringen tillsammans med fem jämnåriga kompisar från Vimmerby. I spalterna kunde läsarna dag för dag läsa vad tjejerna gjort, vad de sett och upplevt. Rutten startade på torget i Vimmerby, vidare till stationshuset i Djurstorp, varifrån man fortfarande kunde åka tåg 1925, Norra Vi, Torpöns färjeläge där de tog ångbåt över Sommen till Tranås, Gränna, Uppgränna med stopp vid Braehus slottsruin, Alvatra, Ödeshög med besök hos Ellen Key, Vadstena, Motala och Varamobaden, Linköping och hem till Vimmerby igen.
– Jag försöker göra det så likt det bara går, och utgår från Astrids reseskildring som ett manus. Men de gick, åkte båt och fick ibland lift med ”automobil”. Jag cyklar istället. Jag är ingen van cyklist och ganska otränad, men det blir också en upplevelse, man kommer så nära allting när man inte sitter i en bil.
Caroline Cabot delar upp rutten i två etapper. Förra sommaren smygstartade hon med del ett, från Vimmerby den 3 juli, till Ellen Keys Strand.
– I år börjar jag där jag slutade, den 7 juli utgår jag från Vadstena.
Övernattningar på höskulle och samma Vretaholms herrgård som 1925 är viktigt. Det blir både inbokade intervjuer och spontana möten längs vägen med människor som har något att berätta.
Caroline Cabot har också skrivit boken "Julkalendern genom tiderna". "Jag tycker om att grotta ner mig lite i det som finns bakom kulisserna".
Hur kommer det sig att en frilansande journalist och kommunikatör från Malmö gör det här?
– I åtta somrar var jag publikvärd i ALV och jag tror att det till stor del är det som gör att jag är så fascinerad av vad som händer bakom kulisserna, hur man skapar en illusion.
På instakontot Nörd på tur kan man följa hennes besök på platser som har med böcker, film och tv-inspelningar att göra. Det kan vara Centralbadets terrass, som är Karlssons tak i filmerna, vattenfallet på Island där scenerna i Bröderna Lejonhjärta spelades in, ett rymdskepp från Vintergatan som gick som Sommarlovsmorgon, huset från Sunes sommar…allt sånt.
– Men Astrid är något extra, och så här all-in har jag inte gått med något annat. Jag tycker det är oerhört kul och jag är så taggad att komma igång med årets etapp.
Ellen Keys Strand, imponerande stort på de unga vandrarna från Vimmerby. Idag är den världsberömda författarens hem öppet för visningar och stipendiatboende.
Det mest kända stycket ur ”På luffen” är mötet med författaren och opinionsbildaren Ellen Key hemma i hennes villa Strand på Omberg mellan Vadstena och Ödeshög. Så här skriver Astrid Lindgren i Vimmerby Tidning:
”Hurra! Vi ha hälsat på Ellen Key. Före avmarschen från Alvastra i morse var det någon som kom på den idén att vi skulle gå och titta på Strand, Ellen Keys vackra hem. Vi stodo helt beskedligt utanför grindarna, då den frejdade författarinnan steg ut på en balkong och ropade: ’Vad vill flickorna?’ ’Se på Strand’, kom det skygga svaret. Nåväl, vi fingo gå in i trädgården och beundra hennes blommor och hennes pelarbro nere vid Vättern. Själv gav hon oss varsin ros till minne. Vi skulle just avlägsna oss då en fruktansvärd S:t Bernhardshund kom utrusande och grep ett stadigt tag i ett av våra tolv ben. (Ägarinnan till nämnda ben går nu omkring och omtalar stolt, att hon blivit biten av Ellen Keys hund). Ellen Keys hjärta rördes och till tröst och belöning fingo vi också bese Strand invändigt. Det var en högtid! Ett vackrare hem får man leta efter."
Det här ger Caroline Cabot lite rysningar.
– Det är stort att tänka sig det där mötet mellan två giganter, den åldrade Ellen Key och den unga Astrid Lindgren. Lite samma idéer hade de, och båda kom att spela en enorm betydelse för generationer.
En bitglad jycke på Strand 1925 kan ha inspirerat Astrid till den snälla Båtsman, här Loui, som är Båtsman i SVT:s nyinspelning av "Vi på Saltkråkan". På Strand finns för övrigt texten "Denna dagen ett lif" över en dörr. Känns kanske också igen från Saltkråkan?
Nästan så du hade kunnat tänka dig ett bett av en S:t Bernhard?
– Nja. Men jag kan säga att förra året, när jag var i Gränna, kände jag glädje över att pricka in ett iskallt hällregn. Astrid och hennes vänner hade varit på hembygdsfest i Gränna och skrev om sin sena promenad hem i regnet. Jag hittade ingen hembygdsfest, men en trubadur nere i hamnen och tog en pizza. När jag var på väg hem till samma gård som Astrid och hennes vänner varit på väg till kom regnet och då kände jag lite i kroppen att allén där jag gick, samma träd som då, var som en slags tidstunnel. Där gick jag och blev dyblöt och var inte ett dugg ledsen för det. Det kändes mera ”proffsigt av mig att till och med pricka in regnet”. Så kanske hade jag inte blivit ledsen av ett hundbett heller.
Snart efter mötet på Strand skulle allt förändras för båda ikonerna.
– Våren 1926 flyttade ju Astrid till Stockholm, gravid. Kort efter det här fick hon ta ett stort ansvar.
Och samma vår dog Ellen Key, 75 år gammal.
Caroline Cabot vid Astridstatyn när hon startade etapp ett förra sommaren. Nu fortsätter hon med den avslutade delen av Astrid Lindgrens tur "På luffen", 100 år senare.
Parallellt med luffarturen fortsätter Caroline Cabot med ett bokprojekt, som kan bli en guidebok för den som vill upptäcka mer i Astrid Lindgrens hembygd.
En bok som hon tror behövs.
– Jag släpper delar av det jag gör längs med vägen på sociala medier, på mitt instakonto och på TikTok, det är superkul. Dels når jag en målgrupp som kanske inte är de som läst allra flest biografier om Astrid, men kan reagera med ett ”åh, Bullerbyn, dit åker vi med epan”, dels får jag tips och kommentarer från de som vet mer än jag.
Mycket kan tyckas vara gjort om Astrid Lindgren. Men inte allt.
– Jag har träffat besökare i Astrid Lindgrens Värld och sett glittret i ögonen när man kan svara på deras frågor och ge lite mer – som att badscenen i Lotta på Bråkmakargatan är inspelad i Gullringen. Det finns en nyfikenhet och kanske stannar fler lite längre och upptäcker att det finns mer än Bullerbyn och Katthult.
Fotnot: Caroline Cabot kommer att rapportera från sin resa i ett antal artiklar i Vimmerby Tidning. Håll utkik!