Anneli Rimås hoppade av vd-jobbet för att komma tillbaka till golvet. På sitt nya jobb, där hon växlar mellan hotell i Eksjö och Vetlanda, utgår hon från receptionen. "Hjärtat i verksamheten."
Anneli Rimås har landat på det ännu ganska nya jobbet, inom Jonas Perssons hotellkoncern i Eksjö och Vetlanda.
– Just idag när jag kom in öste det in folk, säkert hundra personer till frukostbuffén. Jag hann inte ta av mig jackan förrän jag började hjälpa till med det, så klart, jag tycker det är härligt.
Hon är tillbaka med där hon började. På golvet. Och vill ha det så. Gillar att vara en i personalgruppen. Njuter av att lära känna nytt.
Frågar man efter titel, blir svaret svävande.
– Jag har ingen direkt titel, det kanske låter lite flummigt, men är ganska härligt, att jag får vara en underdog på ett sätt. Det är klart man vill att det jag kan ska komma till nytta – men inte med en titel, det är jätteskönt att slippa en titel.
Hon rör sig mellan Centralhotellet i Vetlanda och Eksjö stadshotell.
– Nu är det fortfarande en inkörsperiod och jag ser bland annat över de digitala systemen, både i Vetlanda och Eksjö. Hur man kan förbättra, förenkla och effektivisera rutiner i det digitala flödet. Så jobbar jag med avtal och förhandling, konferens och event. Jag utgår från receptionen och det är ett fantastiskt sätt att komma in i organisationerna, det är ju hjärtat i den här typen av verksamhet och där jag började en gång.
Man blir onekligen lite nyfiken. Anneli Rimås har en bakgrund som skolad sångerska och egen företagare i glassbranschen, bytte bransch och började i receptionen på Björkbacken Turism i Vimmerby där hon klättrade vidare till receptionschef, vice vd och 2022 blev vd. Efter drygt två år kom beskedet att hon skulle lämna toppjobbet. Varför?
Det finns flera skäl, förklarar hon.
– Jag saknade att drifta, saknade att möta människor. Det är ganska ensamt och tråkigt på kontor, om jag ska vara ärlig. Jag tycker om adrenalinet, när det händer mycket, när saker skiter sig och man får lösa det. Och att kommunicera med gästerna, som jag tycker är väldigt roligt, saknade jag rätt så mycket på slutet. När jag slutade på Björkbacken hade jag varit där i nästan sju år och följt hela kedjan, från receptionen till den sista positionen. Jag kunde verksamheten och är sådan att när det inte är en utmaning längre vill jag prova något annat. Dessutom tror jag det var bra, både för mig personligen och för organisationen. Jag kände helt enkelt att det var dags.
Anneli Rimås sökte och kom med i "Elitstyrkans hemligheter", där deltagarna ställs inför tuffa utmaningar. För henne blev det en insikt om att det var dags för förändring.
Att hon sökte och kom med i ”Elitstyrkans hemligheter” i TV4, där deltagarna ställs inför tuffa utmaningar, var någonstans avgörande för att hon skulle inspirera sig själv till beslutet att hoppa av det trygga och invanda – utan att ha ett annat jobb klart.
– Det krävdes en del mod att säga upp sig, särskilt med tanke på att jag har ett barn att försörja. Men Elitstyrkan blev en katalysator. När jag såg mig själv i det där fjärde programmet, när jag åkte ut, blev det en liten uppenbarelse för mig. Jag såg min styrka. Och jag sa så insiktsfulla saker. Då kände jag att ”det där är jag”. Inte att vara bekväm på ett kontor, om man ska hårdra det väldigt mycket.
Tror du inte att det är ganska många som svarar nej på frågan ”är det här jag?” men ändå låter livet rulla på?
– Ja, det är ju lite otäckt och obehagligt att lämna det man känner till väldigt väl, men man utvecklas ju inte då. Man växer inte heller på samma sätt som man kan göra om man stoppar rötterna i ny mark. Det är absolut väl värt, men visst var det några månader där jag tänkte ”hur ska det gå”. Men jag hade ju sex månaders uppsägningstid och tänkte att någon form av jobb går det att få tag på.
Hur hamnade du där du är nu?
– Jonas Persson kontaktade mig när jag sagt upp mig. Man har koll på branschen, inom en ganska stor radie. Jag sökte lite andra jobb och höll vägarna öppna, men sedan kändes det här väldigt rätt och bra. Jonas är en ägare, i likhet med Micael Glennfalk (som äger Björkbacken, red.anm.), som är väldigt framåt, driftig och innovativ. Han har mycket projekt på gång framåt och det lockade väl mig också. Att det finns bollar som är uppkastade i luften och som man kan få vara med om lite längre fram, apropå det där att jag inte vill fastna och bli stillasittande och vara bekväm.
Finns det inte en sorg någonstans, i att du hade ett toppjobb att växa in och göra det bästa av – och så blir det något annat?
– Det gjorde jag också. Jag växte in i det och gjorde det bästa av det, ganska länge. Från mitt perspektiv hade jag nog aldrig tänkt att gå i pension på samma jobb. Fast när man kommer till den punkten att det är dags för något nytt vet man ju aldrig i förväg. Däremot finns det en sorg i att lämna människorna så klart, det blir ju som en familj, man ses varje dag. Det blir lite grann som att göra slut. Man har brytt sig om och träffats väldigt mycket och sedan knappt inget alls. Så är det ju med alla förändringar, en del av livet.
Anneli Rimås väljer att bo kvar i Vimmerby, även om det betyder en del pendlande. "Nackdelen är inte så stor, och jag får träna på att sitta still när jag kör bil."
Anneli Rimås säger att "Elitstyrkans hemligheter" har påverkat livet inte bara yrkesmässigt, utan även på det personliga planet.
– Jag har lärt mig väldigt mycket om mig själv. Den största insikten för mig var att jag är värd kärlek utan att prestera. Det är två grejer jag insåg att jag kopplat ihop väldigt hårt i hela mitt liv, att jag måste prestera för att någon ska tycka om mig. Men där fick jag så mycket kärlek fast kroppen ballade ur, och jag kom sist. Jag förstod inte varför.
– När allting landade förstod jag att min självkänsla är fruktansvärt låg, men mitt självförtroende är gott. Men jag har haft svårt att ha kärlek för mig själv också, inte minst om jag tycker att jag misslyckats med något. Det har varit viktigt för mig att förstå att jag måste börja träna på att tycka om mig själv bara för att jag är jag, och det är ok. Det är otroligt flummigt och stort, men en jätteviktig sak genom livet, tänker jag.
Hon säger att den stora skillnaden är lugnet i kroppen.
– Som vd är man på tå hela tiden, idag slipper jag mycket ansvar av det hårda slaget. Kanske är det timmarna i bilen som bidrar, jag har en timmes resväg till och från jobbet. Det har ställt krav på en anpassning av vardagen, men när jag får tid att gå igenom dagen i tankarna och när jag kommer hem är jag färdig. Och i bilen måste jag sitta still. Det är också något jag tränar på, att inte jaga hela tiden, att jag inte behöver gå så fort.
Tror du att det är ovanligt att backa från ett chefsjobb för att välja välmående?
– Jag vet inte, jag tänker att det också kan vara en andningspaus, det tror jag inte är så ovanligt att man vill ha. Men om man bara är intresserad av att klättra i en karriärstege är det här helt fel väg att gå. Det har aldrig varit viktigt för mig. Om det i framtiden skulle vara att det jag jobbar med heter att vara chef är inget jag strävar efter. Framtiden vet man inget om, men just nu tycker jag det är skönt att inte vara det.
Hon tror att upplevelserna från Elitstyrkan kommer att fortsätta prägla hennes beslut för resten av livet.
– Det var modigt bara att söka, och det är viktigt att fortsätta vara modig. Det var viktigt för mig, som hela mitt liv har varit mån om att ha kontroll, att släppa taget och lita på magkänslan och lita på att det kommer att lösa sig. Att sitta i båten utan att riktigt veta vart den åkte, det var viktiga månader som sedan ledde till något som känns jättebra idag. Så jag kommer att fortsätta vara modig. När jag kan.
Anneli Rimås tror att erfarenheterna från Elitstyrkans hemligheter kommer att fortsätta påverka hennes beslut, för resten av livet. "Jag kommer fortsätta att vara modig. När jag kan."