"Det här huset gör att vi inte är en camping i mängden, vi sticker ut", säger Hampus Weth Wolmeryd, här tillsammans med nästan alla i familjen. Labradoodlen Explorer och barnen Leyton och Chloe.
Vi står utanför vandrarhemmet ”Alphyddan” på Vimmerby Camping. En av sommarens hetaste dagar. Om det här huset får Hampus Weth Wolmeryd, som äger och driver anläggningen tillsammans med sin fru Elisabeth Wolmeryd, höra historier. Ganska ofta.
– Det är så många Vimmerbybor som kommer hit och berättade hur de spelat flipperspel här inne eller när de satt och drack morgonkaffe och det låg ett litet bageri där vi nu har servicekök i vandrarhemmet.
Sent 40-tal kom de första tältarna till den sjönära Nossenbadets Camping, och levde friluftsliv på mark som ägdes av kommunen.
Men ”Alphyddan” har anor som sträcker sig betydligt längre tillbaka i tiden.
Husets historia börjar några år in på 1900-talet, när häradshövding Björkman byggde det och kostade på stort med bland annat panel som skulle passa de specialbeställda dalamöblerna. 1915 köptes huset av järnhandlaren Sjöholm och 1927 blev Carl Johansson ny ägare.
Med torn, inbyggd kaffebalkong och snickarglädje fick det tidigare sommarhuset en central funktion med reception, bageri och café när campingen började växa fram vid sjön Nossen på 40-talet.
När campingen började växa fram för ungefär 75 år sedan blev huset en centralpunkt med reception, bageri och café.
– Och ”Alphyddan” har alltid varit hjärtat, då som nu, säger Hampus Weth Wolmeryd, som inte vet hur länge huset kallats "Alphyddan".
Det finns fortfarande de som kallar det för ”kaffestugan”. I en artikel i Vimmerby Tidning, publicerad mars 1981, kallas huset genomgående ”Nossenstugan”. Av texten framgår det att kommunens planer för huset vållat folkstorm i Vimmerby. Politikerna i fritidsnämnden ville riva stugan och tyckte rentav att den passade bäst för brandövning. Skicket på servicebyggnaden ansågs vara så risigt att man inte trodde att den skulle godkännas av hälsovårdsnämnden.
– Jag har fått till mig det där, och det är ju ändå en ganska tuff inställning från politikerna, att man ville bränna ner det. Om det hade försvunnit där på 80-talet hade jag aldrig vetat om att det här otroligt charmiga huset ens hade funnits, säger Hampus Weth Wolmeryd, själv född i slutet på 80-talet.
Men oron från fritidsnämnden var lite överdriven, tyckte dåvarande hälsovårdschefen Göran Sandberg. Även om man redan 1980 ålagt fritidsnämnden att göra vissa upprustningar kunde han inte tänka sig att det borde röra sig om några större summor för att kunna använda serveringen åtskilliga år till och eftersom det bara var en säsongsservering kunde man faktiskt ”se mellan fingrarna på vissa regler”.
Idag är Alphyddan vandrarhem.
Det fanns fler argument. Fritidsnämnden tyckte att en så kallad AMS-barack, med kök och serveringslokal, skulle passa utmärkt på campingen. Men den skulle inte få plats – om stugan fick stå kvar. Kommunstyrelsen hade gett tummen upp för baracken och lösningen ansågs både praktisk och ekonomisk. Det fanns de som också såg till mer estetiska problem och påpekade att stugan ”knappast gick i stil med baracken”.
”Man kan ju fråga sig om baracken går i stil med stugan”, replikerade stadsarkitekt Nils Hansen, som undrade varför man inte tittat på andra områden vid Nossenbaden där baracken kunde placeras.
En politiker som verkligen var emot rivning av kaffestugan var moderaten Barbro Gullberg, som själv bott i huset varje sommar mellan 1927 och 1949. Hon var nämligen dotter till Carl Johansson, som köpt stället 1927. Hon tyckte att huset var ett stycke lokal kulturhistoria.
"Det kanske är min personliga anknytning som gör det. Men jag tycker ändå att det är fel att förstöra miljön vid Nossen", uttalade hon sig i artikeln i Vimmerby Tidning.
Gullberg beskrev målande platsen vid Nossen, som hon själv mindes det:
"Hela nuvarande campingplatsen var en väl anlagd trädgård på den tiden. Det fanns en anställd trädgårdsmästare som tog hand om grönsaksodlingarna. På storhetstiden fanns det tennisbanor vid huset också. Och så fanns det ett åttakantigt badhus ute i sjön. För att ta sig ut dit fick man gå på en brygga."
Något som nuvarande ägaren Hampus Weth Wolmeryd fastnat lite extra för är Barbros minnesbild av hängmattor.
– Det fanns ett område där alla träden hade krokar för hängmattor, därför kallades det ”hängmattelund”. Något sådant måste man ju bara älska.
"Alphyddan" står för snickarglädje och lokal historia på Vimmerby Camping. Men för drygt 40 år sedan ville kommunen riva huset. "Jag är jätteglad att det står kvar", säger Hampus Weth Wolmeryd, som driver campingen tillsammans med sin fru Elisabeth Wolmeryd.
Politikerna ändrade sig. Huset står fortfarande kvar. Idag vandrarhem med sex rum, servicekök och fyra toaletter med dusch. Mycket uppskattat sådant, säger Hampus Weth Wolmeryd.
– Många gäster tycker det är något extra. Eftersom rummen haft olika funktioner har alla sin egen charm. Vi har ett rum på övervåningen, det största, med panoramavy ut över sjön, där det från början var en ”kaffebalkong”. På bottenvåningen ser man att det har varit uppvärmt av kakelugn, det finns en murstock i original och den är skev nu, den har flyttats lite med huset.
Vad betyder huset för er verksamhet idag?
– Stugan, tillsammans med entrégrindarna i järn, är någonstans identiteten för vad Vimmerby camping har varit och vad vi står för. Det finns så många saker man tycker "wow" när man tittar bakåt, med dansbanor och lite "rivierakänsla".
Vad skulle Vimmerby Camping vara utan ”Alphyddan”?
– En camping i mängden. Nu sticker vi ut lite i och med att vi har det här huset med snickarglädje och vi har en historisk förankring. Så jag är jätteglad att det finns kvar.
Huset byggdes 1910 av dåvarande häradshövdingen i Vimmerby. Det kostades på ordentligt, och här njöts sommarliv bland specialbeställda dalamöbler.