I början av maj genomförde föreningen Swedish Coast and Sea Center (SCSC), som tidigare år dykt för projektet Havsresan, Fältveckan i Vättern och utförde dykningar och provtagningar på flera platser från söder till norr.
– Vi är halvt chockade över hur det ser ut på vissa ställen, säger Andreas Vos.
Vid dykningar i Sörviken utanför Olshammar hittade de en yta motsvarande 160 000 kvadratmeter som drabbats av bottendöd.
– Hela botten är täckt av vitt svavelväte. I det här svavelvätet blir det gasbildning och det ligger som stora filtar eller mattor av cyanobakterier ovanpå det här, säger han.
Cyanobakterier, som också ibland kallas blå-gröna alger, är dödligt giftiga. Flera tidningar rapporterade förra sommaren om en häst och en hund som dog efter att ha badat i Vombsjön i Skåne och där fått i sig cyanobakterier.
Cyanobakterier har toxisk effekt på människor.
– Det finns också kopplingar till sjukdomar som ALS, Alzheimers och Parkinsons, säger han.
Dykningarna gjordes under våren då det fortfarande var kallt i vattnet. Därför hade dykarna inte förväntat sig att hitta sådana mängder cyanobakterier.
– Det var ju det som var chockerande att det var sådana fält. Det här brukar komma igång med fotosyntes mycket senare, på högsommaren, men här var det redan tusen gånger värre än vad vi sett, säger han.
En del cyanobakterier lägger sporer och andra övervintrar och de sprids ut över hela Vättern.
– Får de fäste på sedimentbottnar på den här sidan sjön så har man ett återkommande problem år från år.
Och cyanobakterier hittades även vid dykningar i och utanför Vadstena.
– Det finns i vallgraven och det finns i Naddöviken, utanför reningsverket, säger han.
Görs ingenting står man inför samma problem som Östersjön och andra övergödda sjöar, menar han.
Vättern är dricksvattentäkt för ungefär en kvarts miljon människor. Samtidigt pågår utsläpp i sjön.
– Man ska ju veta att det kommer tusentals kemikalier och läkemedel bara från ett reningsverk, säger han.
Tiotusentals kemikalier tros finnas i vattnet, men prover tas bara på ett fåtal.
Kemikalier reagerar på varandra och tillsammans kan olika kemikalier få annan påverkan än vad var och en av dem själv har.
– Det blir en cocktaileffekt när kemikalierna blandas.
Andreas Vos liknar Vättern vid ett stort akvarium där utsläppen från industrier och reningsverk pågår året runt.
Inte bara dricksvattnet påverkas av utsläppen.
– Vättern ligger i topp när det gäller miljögifter i den fisk som ligger högst upp i näringskedjan.
Vildfångad sik och röding är delikatesser från Vättern, men fisk från Vättern får inte exporteras på grund av höga halter av miljögifter och Livsmedelsverket rekommenderar att vi inte ska äta dessa fiskar mer än två, tre gånger om året på grund av att de innehåller höga halter av dioxin och PCB.
Dioxin och PCB är mycket hälsofarliga miljögifter. Djurförsök har påvisat att höga halter stör hjärnans utveckling och ibland leder till beteendestörningar. För människor kan höga halter av föroreningarna påverka hormon- och fortplantningssystemen. Gravida kvinnor uppmanas att inte äta dessa Vätternfiskar alls.
Andreas Vos är kritisk till påståenden om att Vätterns vatten är rent.
– Det är ju konstigt om vattnet är så rent, men fisken är så sjuk, säger han.
Läget i Vättern är akut och man måste agera nu påpekar han. Samtidigt menar han att det är möjligt att vända det som är en hotande miljökatastrof.
– Det första man behöver göra är att få upp problemet till ytan så att man förstår omfattningen och då måste man ha yrkesdykande personal, säger han.
Det måste finnas dykande miljöinspektörer som är utbildade för att kunna titta på bottendöd och utsläpp.
– Man måste ner och titta för att se om ekosystemet är levande eller dött.
Det andra man kan göra är att lära sig av det som gjorts i Öresund. Kjell Andersson, också projektledare för Havsresan, slog på 1980-talet larm om säldöd, livlösa havsbottnar, giftalger och badförbud i Öresund. Han slog larm och Helsingborgs Dagblad skrev och uppmärksammandet ledde till ett demonstrationståg.
– De tog itu med problematiken. Med bättre reningsteknik i reningsverken och stoppade utsläpp, säger Andreas Vos och fortsätter:
– Nu har ekosystemet återhämtat sig i Öresund. Vad vi känner till är det den största geografiska återhämtning av ett ekosystem under vattenytan som vi har på planeten idag.
