Att ta det lugnt, ligger liksom inte för Ingrid Hogman, 66 år, som efter ett år på övertid nu har gått i pension. Visserligen vill hon ha lite semester, men sedan ska hon jobba. Fast hon ser det inte riktigt så, eftersom hon tycker att det är så roligt:
– Jag längtar efter att komma ut och musicera själv, att spela och sjunga. Jag har längtat jättemycket efter det, säger hon.
Hon inleder sin pensionärstillvaro med att spela in en skiva. Den ska släppas under senhösten.
Det var faktiskt döttrarna, Sanna Hogman Fernandi och Sophia Hogman Myrbacka, som tyckte att hon skulle spela in något, och hon tycker själv att det börjar bli dags. Den förra skivan släpptes nämligen för 32 år sedan!
– Mina döttrar och jag har ett projekt på gång också, ett fredsprogram. Det heter "Kvinnor och fred" och är en musikföreställning med teaterinslag.
Barnen och barnbarnen betyder mycket för Ingrid Hogman, som ser fram emot att få mer tid för dem. Resten av tiden tänker hon ägna åt att påta i trädgården, läsa böcker, umgås med släkt och vänner – och musicera. Hon både spelar och sjunger.
Dessutom kommer hon att vara körledare en del också.
– Jag ska leda Cantabilekören i höst.
Ingrid Hogman växte upp i Tystberga utanför Nyköping.
– Min pappa, Birger Eriksson, var en jätteduktig musiker. Han spelade dragspel och nyckelharpa.
Själv sjöng hon. Det började hon med så tidigt att hon inte ens minns när det var.
– Jag älskade att sjunga. De blev jättetrötta på mig hemma. Jag sjöng jämt, skrattar hon.
När hon var åtta–nio år fick hon en cittra och senare en gitarr. Hon sjöng i kör, först barnkörer och senare i kyrkokören.
Till Västervik kom hon 1977. Det var det året som hon träffade sin blivande man, Anders.
– Sedan flyttade vi ner till Torsås och bodde där från 1982 till 1990.
Då jobbade Ingrid på den kommunala musikskolan, vilket hon fortsatte med i Västervik. Från 2002 var hon kursföreståndare på den nystartade Visskolan, som var en del av Gamleby folkhögskola. Utbildningen har varit vilande detta läsår, men får en fortsättning i en lite annan tappning till hösten, vilket hon tycker känns skönt.
Då kan hon i lugn och ro satsa på musiken för egen del. Hon ser fram emot att komma ut på spelningar, även som pensionär:
– Jag känner ingen musiker som har slutat jobba.
