– Vi har under flera år haft ganska god tillgång på donerade spermier. Men nu märker vi att det inte ser lika bra ut för framtiden. Det här beror främst på att antalet patienter som behöver donerade spermier ökat i och med den ändrade lagstiftningen från 2016.
Det säger Susanne Liffner som är medicinskt ansvarig läkare på reproduktionsmedicinskt centrum i Linköping, dit spermiedonatorer och patientgrupper från Västerviks kommun anvisas.
Dessutom krävs det ganska mycket för att bli accepterad som donator. Av dem som anmäler intresse för att donera spermier är det relativt många som av olika skäl inte kan bli donatorer, enligt Susanne Liffner.
Så vad krävs, undrar man förstås.
Listan är lång, förklarar Susanne Liffner. Man ska till exempel vara fysiskt och psykiskt frisk, i princip medicinfri. Och rökfri. Åldersspannet är 23-45 år.
– Spermaprovet måste vara normalt och spermierna måste tåla nedfrysning och upptining. Man får inte ha några allvarliga ärftliga sjukdomar i familjen. Det ingår blodprovstagning för att utesluta vissa sjukdomar och infektioner. Det genomförs också en viss genetisk utredning. Vidare måste man acceptera att de donerade spermierna används för olikkönade par, samkönade par och ensamstående kvinnor, säger hon och tillägger:
– Sannolikt kan en man som genomgått behandling för könsdysfori men som är född biologisk kvinna och har kvar sin livmoder också vara aktuell för behandling som ensamstående, men det har ännu inte varit aktuellt hos oss.
Hur går det till att bli donator?– Om man är frisk och har normalt spermaprov får man genomgå samtal med läkare och psykolog. Det är viktigt att donatorn har informerats om de juridiska förutsättningar som gäller och att beslutet är fattat efter moget övervägande så att man inte riskerar att ångra beslutet. Ett barn som uppkommit efter donation har enligt lag rätt att veta sitt genetiska ursprung och har rätt att i mogen ålder få veta vem som varit donator.
I dagsläget kan de kvinnor som fått klartecken komma igång med spermiedonationsbehandlingen inom ett halvår. Men det ser alltså ut som att väntetiden kommer att bli längre eftersom nya spermiedonatorer inte ökar i samma takt som antalet patienter.
– Om det behövs äggdonation, är väntetiden efter att man blivit accepterad för behandling cirka ett år. I vår region är faktiskt bristen på äggdonatorer ett större problem. Det är inte lika många patienter som är i behov av äggdonation, men de som är det får vänta betydligt längre på sina behandlingar än de som behöver spermiedonation, säger Susanne Liffner.
