Hon har 25 års erfarenhet av att arbeta professionellt med hästar – och ryttare, ska tilläggas. Ridit har hon gjort sedan hon var sju år gammal.
Och hästarna tycks aldrig sluta att fascinera henne.
– Jag har haft några kortare uppehåll då jag har sålt av mina hästar, till exempel när mina barn var små och tiden och pengarna inte riktigt räckte till. Men uppehållen har inte varat länge. Det "ramlar" liksom på mig nya hästar hela tiden. Det bara är så, säger Lina Ögren Wessman och ler.
På senare år har hon arbetat mycket med något som kallas för frihetsdressyr. Det här sättet att arbeta med hästar går i korthet ut på att låta bli att forcera dem för att i stället finna sätt som får hästen att välja att samarbeta med dig. Ömsesidigt förtroende mellan häst och människa är ett nyckelord.
– Först av allt måste man hitta ett gemensamt språk. Det är så lätt att missförstå varandra, säger Lina.
– Tänk dig att du deltar i en danskurs. I början kanske du och din danspartner mest bara trampar varandra på tårna. Men så småningom har ni hittat ett gemensamt språk och när det flyter på är det ju skitkul! Dansen är en bra metafor tycker jag.
– I frihetsdressyren är det oftast människan som för men ibland måste också hästen få bestämma, säger Lina.
Hon understryker att det är upp till människan att se till att man hittar det där gemensamma språket.
– Antingen förstår hästen vad du menar och vill eller också förstår den inte och då måste du försöka förklara på ett annat sätt. Ibland får man "klura" lite. Hästarna är beredda att göra så otroligt mycket för oss och därför är det så viktigt att vi är lyhörda för dem.
Genom frihetsdressyr kan relationen mellan människa och häst stärkas och fördjupas. Man arbetar med hästen lös, det vill säga utan betsel och sadel. Möjligen kan man använda en repgrimma i början, och så kallade sticks (pinnar) som fungerar som förlängda armar för ryttaren.
– Hästar har ett djup i sitt varande och så länge vi låter dem vara och förbli öppna tror jag att hästar och människor kan ha ömsesidigt utbyte av varandra.
– Jag tror att hästar kan utvecklas mentalt och själsligt av att umgås med människor, inte bara vice versa.
Lina Ögren Wessman växte upp i Gamleby men har de senaste två decennierna bott och verkat i Kinda kommun i Östergötland. Efter gymnasiet läste hon en naturmedicinsk utbildning med inriktning häst. I den ingick både veterinärmedicinska och naturmedicinska studier, liksom hästpsykologi, akupunktur, örtmedicin och träningslära. Och sedan dess har hon fortsatt att förkovra sig, bland annat i horsemanship och hållbar ridning.
Hon har drivit egen ridskola, tagit emot och arbetat med så kallade "problemhästar", behandlat hästar för såväl fysiska åkommor som mentala låsningar, ridit in unghästar, vidareutbildat dem och hjälpt ekipage att utvecklas tillsammans och just hitta det där gemensamma språket.
Framför allt har Lina verkat i Östergötland och Småland men nu väntar ett nytt kapitel i livet. För snart går flyttlasset till Jämtland där Linas syster med familj redan bor sedan flera år tillbaka. De egna hästarna Jumjum (quarterkorsning), Linn (clydesdale/shirekorsning) och Hice (halvblod) är redan på plats.
– Till en början kommer jag nog att åka lite fram och tillbaka eftersom jag fortfarande har kunder kvar här, säger hon.
De allra flesta hästmänniskor är måna om att hästen ska må fysiskt bra och att man ska arbeta med den på ett hållbart sätt, poängterar Lina.
– Men åsikterna om hur det ska gå till skiljer sig ganska mycket åt.
– För mig handlar det alltid om att gå tillbaka till hästen. Är den stressad? Protesterar den? Då är det något vi gör fel. Det finns alltid en förklaring.
Lina minns exakt när hon bestämde sig för att skaffa sig djupare kunskaper om hästens fysik, hälsa och sjukdomar. Det var när hennes ponny Fleur, en pensionerad ridskolehäst, dog i tarmvred efter ett hastigt sjukdomsförlopp.
– Jag ville lära mig att tidigare kunna se på en häst om den mår dåligt, berättar hon.
När det gäller hästpsykologi har hon i takt med ökad erfarenhet utvecklat ett eget system där hon delar in hästarna i fyra olika typer, som hon arbetar med på lite olika sätt. Förenklat kan man säga att utgångspunkten är den så kallade Disa-metoden som bygger på psykoanalytikern C. G Jungs sätt att dela in individer i två olika grundpersonligheter: introverta och extroverta.
– Jag har också tagit till mig och lärt mig mycket av den amerikanske hästtränaren Pat Parellis horsemanship. Men efter ett tag tyckte jag att något inte stämde. Hans metoder går inte att tillämpa på alla hästar. I synnerhet på extroverta personlighetstyper tyckte jag att hans sätt skapade mer stress än lugn.
Eftersom Lina inte har sina egna hästar kvar i Hycklinge när vi hälsar på får vi följa med henne till en gård i närheten.
Här bor Frida Jonsson – en gång i tiden Linas ridskoleelev. Nu är de kollegor. Frida är utbildad hästmassör och akupunktör.
– Hon var sju-åtta-år när hon började rida för mig och jag minns att jag sa till hennes mamma efter en av de första lektionerna att "den tjejen har talang". Hon red så mjukt och följsamt redan från början.
Frida och hästen Mahoak, kallad "Hoken", visar för vår utsända hur man kan arbeta med frihetsdressyr.
Frida ställer sig på några staplade lastpallar i paddocken och kallar med rösten till sig Hoken som villigt lunkar fram och placerar sig så att Frida enkelt kan sitta upp på hans rygg.
Därefter skrittar, travar och galopper de i en jämn fin cirkel i paddocken. Frida använder sig bara av sin egen kroppsvikt, skänklarna (benen), de förlängda armarna (sticksen) och rösten för att kommunicera med Hoken. Han sänker huvudet vilket betyder att han är lugn.
– Frida ber honom att sänka halsen. Det är egentligen inte en naturlig hållning för hästen som ju är ett flyktdjur och alltid på sin vakt. Men om han går med på att hålla halsen låg betyder det att han känner sig trygg, säger Lina.
Det där med att synen på hästar, och hur vi arbetar med dem, behöver moderniseras bör kanske utvecklas en smula:
– Vid universitet både i Svergie och i utlandet har man på senare år börjat forska mer på häst och inlärning vid stress, men det behövs mer kunskap, säger Lina Ögren Wessman och fortsätter:
– Det har ju kommit många nya forskningsrön som rör hunden och dess psyke, förmågor och känsloliv. Men när det gäller hästar ligger vi efter.
Horsemanship: God hästhållning. Begreppet betyder att man har förståelse för hur en god relation mellan hästen och människan kan skapas. Det innebär också att man har kunskap om hur hästen reagerar och agerar och hur man kan undvika problem genom att ha kunskap om hästens natur.