För många kan ett fängelse fullt av närmare 400 somaliska pirater och medlemmar i terrororganisationer låta som en mardröm. Men riktigt så resonerar inte Jakob Andersson. Han ser det i stället som en rejäl utmaning.

Till vardags arbetar han som vakthavande befäl på anstalten Västervik Norra. I maj i år kom han tillbaka från ett 13 månader långt uppdrag som säkerhetsrådgivare till somaliska kriminalvården vid ett högsäkerhetsfängelse i Garowe. Han åkte på uppdrag av svenska UD och FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå, UNODC.

Jakob Andersson har erfarenhet av att utbilda kriminalvårdens personal och tillsammans med en kollega från Malmö handplockades han för uppgiften och tackade ja.

Artikelbild

| I maj kom Jakob Andersson tillbaka. Han har saknat sin familj, och god mat.

– Förut fängslades varje pirat i det land vars styrkor tillfångatagit dem. Men det fungerade dåligt. Fängelset ligger mitt i öknen, fyra och en halv kilometer från närmaste ort. Det är byggt av norrmän och de hade ansvaret men lämnade allt under 2016.

– De hade svårt att samarbeta med ledningen, det hade låst sig. Tanken var att vi skulle ta över som mentorer och fortsätta säkerhetsarbetet i fängelset.

– Vi insåg att norrmännen pekade med hela handen och sade åt ledningen vad de skulle göra. Det fungerade inte alls. Chefen heter General Ali Nur och är 78 år, vi lyssnade på honom med en ödmjuk inställning och vann sakta förtroende. Något annat hade inte fungerat, det märkte vi snabbt.

Garowe är huvudstad i den självstyrande regionen Puntland. Som på många andra platser i Somalia är korruptionen utbredd och stadsapparaten fungerar dåligt. Pirater och terrororganisationer är vanligt förekommande.

Artikelbild

| Fängelset ligger mitt ute i öknen.

– Många av de intagna är pirater och medlemmar i Al Shabaab och andra terrororganisationer. De flesta sitter på livstid.

Jakob och kollegan bodde på ett FN-boende en bit från fängelset, tillsammans med andra FN-anställda.

Artikelbild

| Hygienen i köket lämnade övrigt att önska. Här kokar man ris till alla intagna. - Spadarna som man rörde med användes också till andra saker.

– Där var det riktigt bra men så fort vi skulle röra oss utanför boendet hade vi beväpnad eskort och åkte i en pansarförstärkt bil. Risken var stor för kidnappningar, vi var i princip rullande dollartecken för terrororganisationer. Det finns 52 olika beväpnade fraktioner i området.

Att vara säkerhetskonsult kan handla om många saker, konstaterar Jakob.

Artikelbild

| Jakob gick ner 16 kilo under de 13 månader som han var i Somalia. - Vi hade en en jättebra kock men han hade inte något att jobba med. Men då hade vi det bra i jämförelse med de flesta andra. På bilden syns kamelkött, ockra, risk och bönor, bland annat.

– En sak vi såg till att göra var att få ut alla vapen från fängelset. Många "lösningar" på uppkomna situationer var att skjuta de som bråkade, exempelvis. Men att ha vapen inne på anstalter är ju inte så klokt, inte heller att skjuta intagna. Vi lärde personalen att hantera situationer utan våld.

Ett problem var också att huvudgrinden stod öppen.

Artikelbild

| Så fort man skulle förflytta sig var det säkerheten först som gällde. Här ska Jakob åka från Mogadishu.

– Lösningen om någon försökte fly var att skjuta dem i ryggen när de sprang. Vi fick dem att låsa grinden.

Han pratar också om ett annat slags arbete.

Artikelbild

| En av flera gårdar där de intagna fick spendera sin tid. I cellerna bodde man tio personer åt gången.

– Vi försökte förbättra överhuvudtaget. Om frustrationen är stor bland de intagna blir det farligare. De bor tio personer i samma cell. Vi såg till att de hade arbete och något att göra på fritiden. Sysslolösheten är en grogrund för konflikter.

– Vi ordnade med fotbollsträningar, det var mycket uppskattat. Vi ordnade också med läkare och sjukvård inne på anstalten.

Artikelbild

| Ett projekt gick ut på att låta de intagna jobba, bland annat med att göra byggblock och tegelsten.

Hygien och odling var två andra saker man försökte förbättra. De intagna får två portioner ris om dagen, ibland kokt med lite ben och kött för protein.

– Den spade som man rörde om de intagnas ris med kunde också användas för att gräva i jorden med. Vi köpte helt enkelt in fler spadar. Ibland behöver det inte var så svårt.

Artikelbild

| De intagna fick saker att göra, här syr man kläder till andra intagna. - Många somalier är riktiga fixare och kan laga det mesta. Det är tur, för symaskinerna var väldigt gamla och slitna.

– Vi fick dem att odla chili och lök, vattnet räcker inte till något annat. Vi hade bra kontakt med Lantbruksuniversitetet och förbättrade bevattningen så att så lite vatten som möjligt skulle avdunsta i solen.

Det hände också att de anställda rymde från fängelset.

Artikelbild

| - Vi tränade självförsvar och hur man hanterar konflikter utan att ta till våld, bland annat. Men även hur man visiterar besökare, så att inte vapen och annat smugglades in i fängelset, säger Jakob Andersson.

– Då måste man förstå att de anställda är ditskickade av sin klan för att tjäna pengar. Det är relativt sett välbetalt och man får sin lön, vilket inte alltid är fallet för statligt anställda. Sedan delas lönen bland klanens medlemmar. Vakterna jobbar 365 dagar om året, 12 timmar om dagen, sedan sover de på en madrass. Det är inget enkelt liv för dem heller.

Han säger att han nog inte åker till samma ställe igen, även om han tycker utlandstjänst är roligt och spännande.

Artikelbild

| Den lediga tiden spenderades på FN-boendet. - Vi kunde träna och det var bra men man är där för att jobba. Jag jobbade mycket, det fanns inte mycket annat att göra.

– Jag har insett att vi hade tur många gånger. En gång small en bilbomb 100 meter bakom där vi just passerat. En annan gång undvek vi en väpnad strid bara på grund av att vår tolk ville åka en annan väg.

Att vara borta från hemmet i över ett år är heller inte det helt enkelt.

Artikelbild

| Strax efter att man anlänt till boende detonerade en bilbomb och två klaner stred mot varandra med automatkarbiner. Jakob och kollegor gick upp på taket för att hålla koll.

– Jag var hemma fyra gånger på den tiden, två veckor varje gång. Men man missar mycket som är svårt att ta ifatt, även socialt.

Även att mycket var tragiskt och hårt så är minnena från arbetet också ljusa.

– Jag har träffat många bra människor med humor och med stort hjärta. Många är gästfria och öppna, det är något jag också tar med mig.