Malin Sjölander (M) från Västervik satt i ett konferensrum på andra våningen i gamla Donnerska huset när den dödliga attacken skedde.
Så här berättar hon om det som hände:
"Vi var fem personer i rummet. Det var väldigt varmt, vi hade fönstret öppet, trots sorlet utanför. Plötsligt blev det kaos utanför så vi skulle stänga fönstret. Folk började springa. Mängder av civila poliser i gula västar. Vi såg hur folk jobbade med den attackerade människan och upp i gränden där de håller i gärningsmannen".
"Det var så overkligt, som en filmscen. Det kändes inte på riktigt. Det var en människa som låg där. Jag började gråta och tänkte; tänk om vi ser en människa som dör. Vi försökte analysera situationen, vi visste inte om det var en terrorattack, om vi kunde lämna huset. Nyhetsflashar kom snabbt på våra mobiler. Det blev en febril aktivitet. Då det var en kvinna som överfallits berättade vi för våra anhöriga att vi var oskadda och försökte hitta våra vänner."
"När ambulansen åkt och det lugnat sig tog vi en paus och gick ned till hamnen och tog en glass och samlade intrycken. Senare gick jag förbi platsen två gånger, jag visste inte om jag skulle göra det, men det kändes ändå bra att se".
Senare under onsdagskvällen reste Malin Sjölander hem till Västervik med färjan. Det var planerat.
Kände du till mordoffret, överläkaren Ing-Marie Wieselgren?
– Absolut. Jag fick en chock när jag fick veta att det var hon. Jag har inte träffat henne personligen, men vi har setts på digitala möten med SKR, Sveriges Kommuner och Regioner. Många personer från SKR var i full chock.
Malin Sjölander har varit ett tiotal gånger på Almedalsveckan och var där för att delta i paneldiskussioner och rundabordsamtal om vårdfrågor.
Kommer du att åka dit nästa år också?
– Självklart. Det är världens största demokratiska evenemang. Man får ut så mycket av att vara där. Det var väldigt högt tryck i år, från tidig morgon till kväll. Att vara på plats är en helt annan sak än digitala möten.
Hur kommer den här upplevelsen att påverka dig i fortsättningen?
– Man måste vara "streetsmart" och känna av situationerna, titta sig omkring när det är trångt.
Har du som offentlig person känt dig otrygg?
– Någon gång när någon person i publiken uppträtt konstigt. Nu märkte vi hur hög polisnärvaro det är där. Sedan har vi noggranna strategier och utbildats för att minimera risker, svarar Sjölander.