Det började redan på förmiddagen med talangjakt, popups och intervju av Ing-Marie Halling inne på Gamleby centrum, Bröderna Dimpker spelade och ABBA-kören kom och gjorde en blixtvisit och gav smakprov på vad som komma skulle.
Senare på kvällen var det dags att flytta upp till Gamleby Folkpark och kanske var det hockeyn som höll publiken hemma från början av kvällen. Efter hand började i alla fall publiken fyllas på. En hel del tog tillfället i akt och tittade på den utställning som fanns i den gamla skyttepaviljongen. Bilder och tidningsklipp och en del föremål från Gamleby folkparks långa och trogna tjänst i nöjesbranschen.
På den öppna scenen framträdde under kvällen mest elever från Gamleby folkhögskolas folkmusiklinje men unga Sofie Norström vågade sig upp och överraskade med en fantastisk låt och röst. En DJ underhöll och spelade ABBA låtar när ingen fanns på scenen.
Men ett folkparksbesök är inte bara musik och sång. En del passade på att prova att kasta sten på porslin med varierande framgång.
– Bara man träffar så går de sönder med ett mycket tillfredsställande krasch, skrattade Mikael Karlsson efter att ha lyckats krossa två tallrikar och en mugg med sina fem stenar.
Det fanns även en intressant tipsrunda för den som ville prova sina färdigheter i ämnet ABBA. Frågorna var kluriga och inte sällan fanns det flera svarsalternativ som liksom kändes rätt.
Halv tio var det så dags att presentera The Choir est. By ABBA the museum
– Va kul att det är så många som kommit för att höra på den här fantastiska kören, utropade Sanne Swahn som är ordförande i folkparksföreningen.
Och kören drog igång med ett väldigt tempo, och publiken glömde både kvällskylan och myggen. De sjöng med, applåderade och visslade. De kända låtarna avlöste varandra och mellan några av låtarna stod Gamlebys egen Anna Landucci för lite mellansnack och presentation av låtar.
– Jag minns när jag stod där uppe och tittade ner här och drömde om att en dag stå på den här scenen och nu är jag här, berättade Anna Landucci med rörelse i rösten.
Musikaliskt sett är det bland det bästa som setts i körväg, ytterst välrepeterat, snygga övergångar mellan låtarna och en proffsighet som få körer kan ståta med.
Efter sista låten var det som om applåderna inte ville sluta, publiken stod upp, visslade, jublade och krävde extranummer, vilket det självklart blev.