– Det är väl inte så att vi direkt glömt låtarna men första kvällen vi spelar brukar det inte gå sådär jättebra direkt säger Anders Schepp, basist som är bördig från Västervik men numera bor i Skåne.
Ett seglivat gäng
Bandet har sina rötter i Västervik där samtliga medlemmar bodde när bandet bildades i slutet av -80 talet. Det gör dem till ett av de mer seglivade banden i regionen.
– På den tiden var vi väl mer eller mindre hårdrockare allihop, men på en fest började vi gemensamt spela på låten ”No woman no cry” och succén var ett faktum, berättar Anders Schepp.
Långt hår och hårdrock
– Vi umgicks inte i samma kretsar då men just på den festen var vi allihop, berättar Jonas Friberg som är lead sångare och gitarrist. Sedan började vi så smått att spela ihop och det gick ju bevisligen riktigt bra.
– På den tiden hade alla långt hår och var hårdrockare, idag har vi inget hår och spelar reggae, skämtar Magnus Karlsson som är bandets trummis.
Samma kärna
Först hette bandet Medecine man jam. De började få lite spelningar men rätta formerna för bandet hade inte riktigt velat infinna sig. Man bytte en del medlemmar men kärnan har hela tiden varit densamma liksom musikstilen som blivit bandets varumärke.
Bandmedlemmarna är numera ganska utspridda med en i Stockholm, två i Göteborg och en i Trelleborg och så några envisa Västerviksbor.
Mestadels covers
– Vi spelar ju nästan uteslutande covers, gamla välkända reggaelåtar som alla har hört och älskar. Men vi lägger ju så klart vår egen känsla på varje låt, berättar Magnus Karlsson
– Vi har ju vår egen låt Westbay town, inflikar Jonas Friberg. Den säger ju publiken i Västervik att vi aldrig får sluta spela. Men vi gjorde ju en skiva också, men den kom aldrig ut av någon orsak.
Vi kör på
– Närmast i tid har vi fredagens spelning på krogscenen och sedan ännu en spelning i september även om det är fortfarande är hemligt var spelningen skall äga rum, säger Anders Schepp. Sedan hoppas vi ju såklart på att antalet spelningar skall öka även om det är svårt att synka ihop så många kalendrar, men vi kör på
– Det är svårt i musikbranschen nu, framförallt i de större städerna, säger bandets keyboardist, Mikael Weiter, i Stockholm till exempel, betalar man inte längre för band som inte är superkändisar, det är så många som spelar gratis bara för att få synas och kanske få en chans att nå ut.